Humorn rimmar illa med vardagsrealismen i nya ”Death wish”
Publicerad 2018-04-13
Death wish
Regi: Eli Roth, med Bruce Willis, Vincent D'Onofrio, Elisabeth Shue, Camila Morrone, Dean Norris, Kimberly Elise.
thriller
En nyinspelning av en omstridd Charles Bronson-rulle från 1970-talet.
Nu är det Bruce Willis som tar lagen i egna händer.
Sällan har det väl känts att en nyinspelning av en över 40 år gammal film kommit mer fel i tiden. Vi må i och för sig leva i Donald Trump-eran. Men när vreden hos skolungdomar i Florida efter ännu en skolskjutning leder till massprotester mot USA:s vapenlagar och när vita poliser ständigt hamnar i blåsväder för sin vilja att dra och avfyra vapen mot svarta personer, känns det kanske inte som att världen behöver en film som propagerar för att man ska gå in i närmaste vapenaffär, skaffa pistol och sedan gå ut på gatorna och ta lagen i egna händer.
Väckte starka känslor – både här och i USA
Originalfilmen ”Death wish – våldets fiende nr. 1” (1974) väckte på sin tid (1974) starka känslor både i USA och Sverige. Charles Bronsons (1921-2003) rollfigur, advokaten Paul Kersey, tog lagen i egna händer och rensade upp i New Yorks undre värld sedan hans hustru mördats och dotter våldtagits. Filmen kallades för både rasistisk och fascistisk.
Filmen och framför allt förlagan, Brian Garfields roman ”Vän av ordning”, var dock lite mer komplex än så. Tog temperaturen på en våldsam tid. De fyra uppföljarna var dock förfärliga.
”Högerextrema kommer att få stånd”
När trailern för nya filmen dök upp i höstas, blev det viss uppståndelse. ”Filmen är så naket fascistisk att högerextrema kommer att få stånd innan trailern ens är slut”, twittrade någon. Nu spelar Bruce Willis kirurgen som går ut på Chicagos gator och hämnas när hans fru och dotter råkar illa ut.
Fast när filmen i sig hade premiär, kom och försvann den utan någon större uppståndelse. Dåliga recensioner, svalt publikintresse.
Den som vill, kan dock faktiskt hitta viss satir i skildringen av Paul Kerseys besök hos amerikanska vapenhandlare. Den som vill, kan också hitta en viss spänning i historien. Och kan också tycka att Bruce Willis är en rätt så mycket mer uttrycksfull skådespelare än Charles Bronson.
Själv undrar jag om inte filmen främst hamnat fel i tiden för att den är så e.T. – som i efter Tarantino eller efter Terminator.
Varje avrättning av Paul Kersey, följs av en cool replik eller bisarrt tillvägagångssätt, som ska locka till skratt. Något som rimmar tämligen illa med den annars stundtals vardagsrealistiska tonen.