”Crawl” är blöt, svettig och intensiv

Alligatorer går till attack mitt under orkan

Stefan Hedmark

Crawl

Regi Alexandre Aja, med Kaya Scodelario, Barry Pepper, Ross Anderson.

FILMRECENSION. Det hade kunnat bli ”Gatornado” – en pajig skräckkomedi om alligatorer och orkaner.

Men ”Crawl” är smartare än så.

SKRÄCK. Äntligen kom den, filmen som kan matcha hajrullen ”Deep blue sea” (1999).

Ni kanske tror att jag är spydig, men det krävs ett särskilt handlag att göra den här typen av tramsiga men ändå spännande monsterfilmer som har attityd. Tar man inte utmaningen på allvar som filmskapare blir det bara ”Sharknado” av det, billiga effekter där ingen inblandad tror att de behöver anstränga sig för pengarna.

Den franske regissören Alexandre Aja har under sin Hollywoodkarriär försökt skrämma, roa och oroa på olika sätt, bland annat med en nyinspelning av 70-talsklassikern ”Piraya”. Men det är först med ”Crawl” som han hittar rätt – inte minst för att vi för en gångs skull bryr oss om rollfigurerna.

Trotsar varningarna

Filmen utspelar sig (förstås) i Florida där en orkan just är på väg att svepa in. Det är en rejäl storm, men Haley (Kaya Scodelario) trotsar alla varningar och beger sig ut på landsbygden för att hitta sin pappa (Barry Pepper) som hon har förlorat kontakten med.

Visst hittar hon både honom och hans hund Sugar. Men han ligger avsvimmad nere i det labyrintliknande kryputrymmet under huset… och snart inser Haley att de inte är ensamma. En riktigt fet och hungrig alligator gömmer sig där.

Det är en smart idé att tvinga filmens människor ner på samma villkor som alligatorerna. Det enda sättet för far och dotter att förflytta sig runt under huset är på knäna. ”Crawl” öppnar så småningom upp miljön lite, vilket också är tacksamt, samtidigt som orkanen Wendy och en aldrig sinande ström av alligatorer orsakar nya problem.

Det är blött, svettigt och intensivt. Liksom rollfigurerna rycker vi i publiken instinktivt undan alligatorkäftarna som pålitligt dyker upp när vi minst anar det. Filmskaparna leker med vår oresonliga rädsla för djuren, på samma sätt som ”Hajen” (1975) och dess efterföljare gjorde.

Stormeffekterna övertygar inte fullt ut

De visuella effekterna som skapar stormen övertygar inte fullt ut, men är habila. Scodelario och Pepper engagerar som far och dotter, särskilt den förstnämnde, en tävlingssimmare som får tillfälle att visa vem som är högst upp i näringskedjan.

”Crawl” har biopremiär i morgon, den 24 juli.

Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.