Ett sympatiskt porträtt av ett bombnedslag med självdistans
Netflix dokumentär om Pamela Anderson ligger helt rätt i tiden, men säger inte så mycket nytt
Publicerad 2023-01-30
I ”Pamela, a love story” berättar Pamela Anderson sin egen historia.
Men ironiskt nog hann tv-serien ”Pam & Tommy” före med att ge den skamligt behandlade 90-talsikonen upprättelse.
Pamela, a love story
Regi Ryan White, med Pamela Anderson, Brandon Thomas Lee, Dylan Jagger Lee.
DOKUMENTÄR Tiderna har förändrats, i alla fall något. Och på senare år har de kvinnor som plockades sönder av både medier, talkshowvärdar och allmänhet under de så här i retrospektiv fullständigt skamlösa 90- och 00-talen, börjat få upprättelse och ta makten över sina egna berättelser.
Britney Spears, Paris Hilton, Spice Girls och Monica Lewinsky, bland andra.
Och nu berättar 90-talets mest ikoniska, och hånade, bombnedslag Pamela Anderson sin historia, i en Netflix-dokumentär som har en av hennes egna söner som medproducent, och dessutom släpps samma dag som hennes självbiografi ”Love, Pamela”.
Hon har med andra ord full kontroll här, och tajmingen kunde knappast vara bättre efter att miniserien ”Pam & Tommy” förra året ledde till ett återuppståndet intresse för hennes person.
(Även om det verkligen inte var något hon själv hade bett om.)
Resultatet är ett sympatiskt, innerligt och lågmält porträtt av en överlevare, en sexsymbol med humoristisk självdistans, en kärleksfull mamma och framför allt en hopplös romantiker, som har återvänt hem till Vancouver Island där hon verkar leva ett relativt enkelt liv.
Det innehåller mindre saftigt skvaller än vad många förmodligen hade hoppats på (det mesta har Anderson pratat om förut), men det känns genuint, och att Anderson har dokumenterat så mycket av sitt liv i dagböcker och hemvideor kommer väl till pass.
Hon berättar om sin uppväxt, om föräldrar som ibland bråkade våldsamt, om hur en kvinnlig barnvakt i flera års tid utsatte henne för sexuella övergrepp, och om en våldtäkt i unga år. Hon pratar om hur spridningen av hennes och dåvarande maken Tommy Lees privata sexvideo kändes som ännu en våldtäkt, om hur hennes karriär slogs i spillror, och om hur hon blev behandlad i media.
(Gamla tv-klipp påminner oss om att talkshowvärdars humor inte alltid åldras bra.)
Men ”Pamela, a love story” undviker att bli en offerhistoria, genom att även vara en vild nostalgitripp som lyfter glädjen, festen och kärleken, och den känsla av makt över den egna kroppen som Anderson menar att poserandet för Playboy gav henne.
Det är stor skillnad på att själv välja att exponera sin kropp, och att få sin kropp och sitt sexliv ofrivilligt exponerat av andra, är budskapet – som White understryker med ett snudd på lite väl glatt användande av gamla utvikningsbilder.
Men ”Pam & Tommy” då?
Anderson har inte sett serien, men är märkbart upprörd över att den gjordes, eftersom hon fick genomleva traumat med den stulna videon ännu en gång.
Man förstår henne, verkligen. Men man kan samtidigt inte låta bli att tänka att hon kanske borde ha sett den, då många av de poänger hon verkar vilja få fram här faktiskt kom fram redan där, rätt tydligt dessutom.
På sätt och vis känns ”Pamela, a love story”, ironiskt nog, som lite av en upprepning. Som om någon annan hann före med att berätta hennes historia.
Och det lär ju inte ha varit meningen.
”Pamela, a love story” har premiär på Netflix den 31 januari.