Sprider lika mycket värme som ett Excel-ark

”Last Christmas” är plastig och asexuell

Emma Gray Munthe

Last Christmas

Regi Paul Feig, med Emilia Clarke, Henry Golding, Emma Thompson m fl.

ROMANTISK KOMEDI. I centrum, ett resebyråglittrigt och julpyntat London – och så Kate (Emilia Clarke från "Game of thrones"), en i alla fall på pappret mänsklig och charmig men självisk strulmaja som ligger runt, jobbar som nisse i en julbutik och har personliga problem som yttrar sig i svart smink kring ögonen och att hon har tappat sin klara sångröst.

Sedan träffar hon mystiske Tom (Henry Golding från "Crazy rich Asians") som får henne att titta upp, se allt det vackra och bli volontär på ett centrum för hemlösa.

Emma Thompson har skrivit manus och spelar själv en roll som ex-jugoslav (!), Paul Feig ("Bridesmaids", "Ghostbusters") har regisserat.

Nämnda ingredienser låter kanske delvis som förutsättningarna för något precis lagom bra och brittmysigt att svepa in sig i när det är novembermörkt och ruggigt, men "Last Christmas" sprider lika mycket värme och romantik som ett Excel-ark.

George Michaels musik – filmens forcerade gimmick – och Goldings charm och nattradioröst är filmens största behållning, men det kan inte bära en hel film.

Figurerna Clarke och Golding spelar är hopplösa, det finns noll kemi mellan dem och "Last christmas" är, till skillnad från George Michael, antiseptisk, plastig och asexuell.

Jag tog en (julgrans)kula för er.

”Last Christmas” hade biopremiär i går.

Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.