– Joakim Thåström är mannen i mitt liv

Jan-Olov Andersson

Amanda Ooms om sitt förhållande med rockstjärnan – och om att spela mot Hollywoods största machomän

GÖTEBORG. Möt Amanda Ooms!

Konstnären som har utställning på sina tavlor. Skådespelerskan som nyligen siktat mot Hollywoods mesta machomän. Och kvinnan som åter är ihop med Sveriges största rockstjärna.

– Det är mitt livs kärlek och det är fantastiskt att vi åter är ihop, säger hon om förhållandet med Joakim Thåström.

Om en människa kan ha samma kraft som en naturkatastrof, är Amanda Ooms, 47, ungefär som en tornado.

Hamnar man i närheten av henne, sveps man liksom bara med.

Jag minns en kväll på filmfestivalen i Cannes. En av de första filmer en då 25-årig Amanda Ooms var med i var ”Kvinnorna på taket”. Det var hon, Helena Bergström och Stellan Skarsgård. Filmen tävlade om Guldpalmen i Cannes. På en fest stod Amanda och höll låda om Gud vet vad. Men skaran som fascinerat lyssnade blev större och större. Till sist trängde sig även filmregissörerna Jim Jarmusch och Wim Wenders fram för att se vem det var som trollband vad som nästan började bli en liten folksamling.

Spelar mot Dolph

Det har gått 22 år sedan dess. Amanda har gjort närmare 40 filmer och tv-serier.

För inte länge sedan stod hon på en bergstopp i Bulgarien framför några av Hollywoods mesta muskel- och machomän. Sylvester Stallone, Dolph Lundgren, Liam Hemsworth, Jason Statham, Bruce Willis, Jean-Claude Van Damme, Chuck Norris och Jet Li.

Hon siktade på dem med ett gevär och skrek:

– Don’t move or I’ll shoot you.

Om och om igen, för en scen i actionfilmen ”The expendables 2”.

– Hur mycket folk som helst, fyra kameror som rullar och det där gänget. Hade jag inte haft den erfarenhet jag har, hade jag fan skitit på mig, säger hon och skrattar.

Nu möts vi strax innan hennes vernissage på Canevaz Gallery i Göteborg, där hon har utställning med sina målerier och teckningar.

”Jag har adhd”

Energin finns kvar. Amanda pratar nästan oavbrutet i 23 minuter och 40 sekunder.

Varför målar du, också?

– Man ska inte skämta om det, förlåt, men mina vänner säger att jag har någon form av adhd, jag håller alltid på med någonting. Det är någonting varje dag. Förutom livet och barnen ... min kreativitet måste ut, som skådespelare jobbar man ju inte 365 dagar om året. Jag har tecknat dagböcker i tjugo år. Har tusentals teckningar från mitt liv.

Hur fick du uppdraget att skriva årets Stafettbok till Göteborgs filmfestival?

– Jag blev tillfrågad. Det kom bara ett mejl. Stafettbok, vad är det? tänkte jag. Alla som köper medlemskap i festivalen får en sådan. Men jag har ju alltid blivit inbjuden till festivalen, så jag kände inte till den.

– När de sa att den kan se ut hur som helst, bestämde jag mig för att göra teckningar. Jag var väldigt ambitiös på fjolårets festival. Såg film varenda dag och gick omkring på barer och tecknade folk.

Hur jobbar du med teckningarna?

– Det är ju bläck och pensel, bara. Varje teckning tar bara några minuter. Lite som att ta kort med en Instamatic-kamera, fast med bläck.

Teckningarna finns samlade i Stafettboken ”Närvaro”. Men på utställningen finns även andra, större, tavlor av Amanda. Det handlar om allt från person- och självporträtt, till stilleben. Eller en mörk, mörk skog i Värmland.

– Jag har hamnat i Värmland och försöker ta mig därifrån, då blir det ju sådana här tavlor. Och när jag gör människor blir det lite snett och vint och sorgligt. Jag gillar inte den perfekta konsten, man ska se konstnären i bilden, man ska känna att det finns liv i den.

Pendlar till Värmland

När hon säger ”hamnat i Värmland”, menar Amanda Ooms att det var dit hon och pappan till hennes barn, fotografen JH Engström, flyttade för några år sedan. Men förhållandet tog slut och nu pendlar Amanda till Värmland de veckor hon har ansvaret för barnen.

– Jag trodde ju inte jag skulle få barn, det får jag faktiskt ge JH, han stod på sig, fast sedan gick vårt äktenskap åt pipsvängen.

”En chock att få barn”

– Jag fick Tula och Mischa (tvillingarna är i dag fyra år) sent i livet, verkligen. Det var både en chock och fantastiskt. De är helt underbara, men det är inte så lätt att göra tusen saker de första två åren när man får tvillingar. Nu börjar de samarbeta, leker hela tiden, nu hade det nog varit tuffare att bara ha ett barn, för nu är de ett ”gäng”.

Hur återförenades du och Joakim Thåström?

– Det är små detaljer som tillhör våra hemligheter. Men vi är tillsammans igen. Det är mitt livs kärlek, jag har hela tiden vetat det, men hade gett upp det. Jag sa till mig själv: Kom igen, Amanda! Det går inte att gå här och vänta. Men tydligen så var det meningen ändå, det här är tredje varvet vi är inne på.