Svenskt civilkurage

Svarta nejlikan är trovärdig men lite rörig ibland

Svenskt-danskt-mexikanskt drama av Ulf Hultberg, med Michael Nyqvist, Lisa Werlinder, Kate del Castillo m fl.

Man kan ju fundera över hur undervisningen, eller intresset för den, i Sveriges närhistoria egentligen fungerar i skolorna, då knappt en människa under 40 tycks veta vem Harald Edelstam (1913-1989) är.

För oss som hade åldern inne (jag var 18 år), för att inte tala om hos alla de chilenare som drabbades, har Edelstam en självklar roll som en stor svensk hjälte. I samband med militärkuppen i Chile 1973, då Pinochet-regimen fängslade, torterade och avrättade tusentals politiska motståndare, utnyttjade Edelstam i sin roll som Sveriges ambassadör sina diplomatiska befogenheter till bristningsgränsen för att rädda liv.

Vad som är mindre känt, är att Edelstam uppenbarligen (enligt filmen) också var en kvinnokarl av rang, med kärleksrelationer med olika yngre politiska aktivister.

Den biten är rätt rörig i filmen. En annan, mindre, brist är att man gott kunde ha fått veta lite mer om vad som hände honom efter tiden i Chile. Och så är det ju som det är med sådana här filmer som ska vara INTERNATIONELLA; det blir lite larvigt när svenskar pratar engelska med varandra.

Men de otäcka händelserna i Chile – folkets förvirring och rädsla, militärens övergrepp, slitet i motvind på ambassaden – skildras mycket trovärdigt och med stort engagemang. Scenerna från Nationalstadion i Santiago, där folk torterades och avrättades, är mycket starka. Och Michael Nyqvist i huvudrollen är mycket övertygande. Han utstrålar på en gång både ett lugn och en pondus som gör att man fullständigt tror på honom, både som charmör och modig, på gränsen till dumdristig, diplomat.

Jan-Olov Andersson