Ny Netflix-film gör om diktator till vampyr
Två sevärda filmer bearbetar traumat efter statskuppen i Chile
KRÖNIKA. Augusto Pinochet, Chiles forne diktator, var ett monster.
Så passande att en ny Netflix-film tar den sidan av honom bokstavligen.
I en bioaktuell dokumentär, ”Make democracy great again”, följer vi Jan Scherman på en global resa genom alla hot mot demokratin. Där tar han bland annat upp en forskningsrapport som visar att diktaturer vädrar morgonluft världen runt och att endast 13 procent av jordens befolkning lever i en demokrati, i ordets sanna bemärkelse. 13 procent!
50 år har gått sedan general Augusto Pinochet och hans hantlangare tog över makten i Chile. Den korrumperade, mordiska regimen varade tills Pinochet avgick 1990, men hans arv ligger fortfarande som en våt filt över Chile.
När den chilenske regissören Pablo Larraín (som senast gjorde Diana-filmen ”Spencer”) formar sitt porträtt av Pinochet i ”El conde” är symboliken tung.
Fri att mörda och stjäla
Filmen förvandlar Pinochet till en vampyr. Visar hur han blev biten, hur han bevittnade Marie Antoinettes avrättning under franska revolutionen. Och hur han till sist hamnar i Chile där han kommer till sin rätt som landets ledare, fri att mörda och stjäla som han vill.
En vampyr? Det är fullt rimligt. En diktator suger livskraften ur sitt land och alla omkring sig. Larraíns film är inte bara smart satir utan plågsamt vackert filmad i svartvitt, ofta bittert rolig och skoningslös i hur den attackerar ondskan bakom Pinochets ”ideologi” – och de som stöttade den, mot bättre vetande.
Järnladyn själv, Margaret Thatcher, får en välförtjänt skruvad plats i skamvrån.
Filmen, som har fått den svenska titeln ”Greven”, blev en snackis under Venedigfestivalen och kan redan nu ses på Netflix. Trots en svagare mittendel är den värd sina 
.
Det är mer Chile på bio. Där har dokumentären ”Bastardo – att närma sig en bödel” haft premiär, en samproduktion mellan Chile, Italien och Sverige. Där följer vi filmaren Pepe Rovano som gräver i sin familjs förflutna.
Han får veta att pappan, som inte fanns närvarande i hans barndom, var aktiv i Pinochets regim och deltog i mordet på sex kommunistiska aktivister 1973. Det dömdes han senare för, men liksom Pinochet slapp han avtjäna fängelse på grund av hälsoskäl.
Möter släktingar till pappans offer
Relationen till pappan kompliceras även av att Rovano är homosexuell, något som inte är helt populärt när ens närstående släkting råkar vara en machoförgiftad fascistanhängare.
I filmen ser vi Rovanos möten med anhöriga till pappans offer. Det är ofta intressant, värt 
, även om filmen aldrig blir så djupt berörande som man kan önska.
En diktatur som förändrar miljoner människors liv. Snacka om ett behov av att fördriva onda andar som fortsätter hemsöka de levande.
”El conde” och ”Bastardo” är vitt skilda exempel på hur traumat kan bearbetas.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.