Lågmält konstnärsporträtt – men Laura Birn lyfter filmen
Publicerad 2020-08-14
DRAMA
Helene
Regi Antti J Jokinen, med Laura Birn, Johannes Holopainen, Pirkko Saisio, Jarkko Lahti.
Att skildra konstnärer på film är inte utan sina problem. Själva målandet i sig, är sällan särskilt dramatiskt.
Laura Birn lyfter porträttet av Helene Schjerfbeck.
En vacker men vemodig historia om finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946), mer känd i Finland än i Sverige.
Hon växte upp under fattiga förhållanden. Plågades hela livet av en elak mor (Pirkko Saisio) och av en höftskada hon fick i barndomen. Kanske bidrog hennes haltande gång till att hon levde ett ganska tillbakadraget liv.
Hon fick ingen kommersiell framgång förrän vid 50-strecket när hon mötte Gösta Stenman (1888-1947) och Einar Reuter (1881-1968). Den förstnämnde konsthandlare och gallerist som hjälpte henne att bli framgångsrik, den andre en amatörmålare och beundrare, som Schjerfbeck blev förälskad i, men de kom aldrig till skott med varandra. Han ”köpte” omgivningens åsikt att han var för ung för henne. Det gjorde henne djupt olycklig under senare delen av livet.
Jarkko Lahti och Johannes Holopainen är bra som Stenman och Reuter, men det är Laura Birn som ger Schjerfbeck kött och blod. Om inte Birn varit så uttrycksfull i titelrollen, hade det nog blivit en betydligt mer långtråkig film.
Varken penseldrag på en duk eller inombords grubblerier över hur man mår, är ju i sig särskilt filmiska. Tack vare Laura Birn blir man berörd, trots filmens lågmälda stil.