Dyr filmsaga med fattig intrig

Jens Peterson

helskärm

Ett veck i tiden

Regi Ava DuVernay, med Storm Reid, Oprah Winfrey, Reese Witherspoon, Chris Pine, Mindy Kaling, Levi Miller, Deric McCabe.

SCIENCE FICTION
En effektfull saga som är för naiv för vuxna men för otäck för barn. En dyr och påkostad lektion från Disney, med sömnigt tempo och torftig intrig. Allt för mycket kraft har satsats på de spektakulära digitala effekterna.
Filmen rör sig mellan olika planeter dit folk kan ta sig med hjälp av tankekraft. Det börjar på jorden där Meg är lycklig dotter till två forskare. Mamma och pappa jobbar på att få en tesserakt att fungera så att man kan flytta sig till andra delar av universum på nolltid. Massa ljusår direkt.
De blir utskrattade av forskarkolleger, men Megs far försvinner. Fyra år senare är familjen fortfarande ledsen och börjar ge upp hoppet om att pappa återvänder. 14-åriga Meg har blivit tjurig i skolan.
Då dyker sagans tre féer upp. Fast de kallas Fruar och heter Vadå (Reese Witherspoon), Vem (Mindy Kaling) och Vilken (Oprah Winfrey). Fruarna berättar för Meg och hennes lillebror att man faktiskt kan tessra. Att det är dags att ge sig ut i universum för att hitta Megs pappa.
Meg är tvivlande, vilket försvårar resan. Man måste vara positiv och tro, förstås, som i alla sådana här sagor. Men med stöd av nye kompisen/beundraren Calvin ger de sig av. Barnen hamnar med fruarna på planeten Uriel där de välkomnas av charmiga flygande blommor som pratar och berättar i vilken riktning pappa försvann. Nästa anhalt är planeten Orion, innan Meg och hennes vänner får lära sig att det finns en fara också.
Den svarta fara de ser i skyn är planeten Camazotz som styrs av ondskan DET som håller på att ta över hela universum. Japp. Även jorden, där vi får se exempel på hur avund och rädsla skapar hat och våld. Några våldsamma scener i mörker.
Många miljöer är skapade med digital teknik, men ibland ser det ut som Nya Zeeland. Skådespelarna får mest agera Tydliga Typer, det blir ingen spänning eller laddning. Allt känns som när man drömmer en mardröm och slungas mellan olika platser och händelser utan att man riktigt förstår varför.
Det pratas om energier, men det är just vad filmen saknar. Regissören Ava DuVernay har gjort många dokumentärer och imponerade med dramat ”Selma” om Martin Luther King. Men den här filmatiseringen av Madeleine L´Engles roman känns som en kompromiss mellan många viljor.
Dyra storfilmen ”Ett veck i tiden” ser ut som en surrealistisk konstbok, men har handling som en pekbok för de minsta.