Kusligt aktuell dokumentär

”Flykt” ger en unik inblick i en flykt från Afghanistan

Emma Gray Munthe

helskärm

Flykt

Regi Jonas Poher Rasmussen, med "Amin"

FILMRECENSION I animerade dokumentären "Flykt" berättar regissören Jonas Poher Rasmussens vän Amin om hur han som barn tog sig från Kabul till Köpenhamn.

DOKUMENTÄR För många börjar flykten från Afghanistan precis nu, i Jonas Poher Rasmussens dokumentär börjar den för decennier sedan. I "Flykt" berättar regissörens vän Amin för första gången om hur han som barn tog sig från Kabul till Köpenhamn, och hur det påverkat honom. Manus har de skrivit tillsammans.

Formen är animation, och situationer från själva inspelningen och Amins vardag med pojkvännen blandas med barndomsminnen – spring på gatorna med A-ha i öronen, systerns klänning på kroppen och fantasier om Jean-Claude Van Damme i huvudet – och en kedja av mardrömshändelser från flykten. Däremellan insprängda nyhetsklipp, bland annat ett svenskt från när 64 illa medtagna flyktingar hittades i en container på Estonia-färjan 1994. Två av dem var Amins systrar.  

När filmen hade premiär på Sundance tidigare i år var läget i Afghanistan ett helt annat, att se den nu är spöklikt. "Flykt" är gastkramande, men sensationaliserar eller sentimentaliserar inte. Är en lika delar stillsam och varm som kraftfull och isande tydlig uppmaning om att inte blunda. De som verkligen skulle behöva se "Flykt" kommer förstås inte att göra det – och därför är det så extremt viktigt att filmer som den här visas i våra skolor. Vissa politiker borde tvingas se den, "Clockwork Orange"-style.

Visas på bio.