Lika kul som förra gången

”Shrek 2” bjuder på smart vald rockmusik och driver med gamla sagor

Träsktrollet och åsnan är tillbaka och det är lika kul som förra gången.

Samma respektlösa drift med gamla sagor, samma klacksparkar åt klassiska filmscener och klyschor, samma sorts smart valda rockmusik.

Man måste älska en familjefilm som utan att blinka kan få in både Tom Waits "Little drop of poison" och en vit duva som kraschar in i en vägg. Den Fula Styvsystern, som i originalet görs av Larry King, tolkas av Robert Aschberg. Här finns oräkneliga skämt kring andra filmer.

Grunden är den egentligen allvarliga historien om kärlek och ensamhet och att älska folk som de är.

I öppningen möter vi Shrek och Fiona på bröllopsresa, ett underhållande idylliskt montage. När de kommer hem väntar en inbjudan till Fionas föräldrar, regenterna i kungariket Långt Långt borta med en huvudstad somn är mycket lik Los Angeles.

Kungen har mycket svårt att smälta att dottern nu är grönt troll på heltid och att hennes make inte är Drömprinsen. Jo, det finns faktiskt en som heter Drömprinsen, vars mamma fén arrangerat så att sonen ska få Fiona. Nu intrigerar hon och kungen för att bli av med Shrek. Skapa en spricka mellan honom och Fiona.

Kvickt på alla sätt. En underhållande åktur, men den kastar också ut några tankar om utseendefixering och fåfänga. Både träsktroll och åsnor kan drömma om ett annat utseende, inut varje prins kan finnas en groda. Precis som den första filmen tål "Shrek 2" både att ses flera gånger och att tänka på.

Shrek 2

Jens Peterson