Kostymigt i kvadrat
”Min sommar i Provence” är inte särskilt minnesvärd
Publicerad 2022-07-15
Min sommar i Provence
Regi Christophe Barratier, med Léo Campion, Mélanie Doutey, Guillaume de Tonquédec
FILMRECENSION En man minns sin barndoms kullar och äventyr, i film baserad på en av de böcker som filmskaparen och författaren Marcel Pagnol skrev om sin egen barndom.
DRAMA/FAMILJEFILM En man klädd i beige linnekostym och hatt minns sin barndoms kullar och äventyr, sedda genom ett nostalgisuddigt skimmer. Det är 1905, och en sommarlovslastad vagn lämnar Marseille för att ta familjen ut mot sommarhuset på landsbygden i Provence. Kameran sveper över vacker natur och lavendelfält, stråhattar med blommor och band av siden, skjortor och blusar så vita att de nästan fräter ut bilden, bulliga kvinnofrisyrer och pratiga familjemiddagar där varm kvällssol strilar genom vin- och saftglasen. Inte en smutsfläck så långt ögat når förrän lille Marcel återförenas med vännen Lili och hans pappa som är bönder i granngården. Det är upplagt för sommaräventyr av den sort där inget farligare kommer att hända än lagom läskiga grottor, buttra farbröder som berättar spökskrönor, vuxenproblem sedda genom ett barns ögon och mystiska flickor att förälska sig i.
"Min sommar i Provence" är baserad på "Le temps de secrets" från 1959, en av de böcker som filmskaparen och författaren Marcel Pagnol skrev om sin egen barndom. Resultatet är överdrivet kostymigt, spelet sämre barnprogramartat – och som helhet är det inte särskilt minnesvärt.
Visas på bio.