Fånig och klyschig film

"Behind enemy lines" är illa berättad

Amerikansk krigsfilm i regi av John Moore, med bland andra Owen Wilson, Gene Hackman, Gabriel Mach T, Charles Malik Whitfield, David Keith, Olek Krupa och Joaquim De Almeida.

Amerikanskt stridsflygplan blir nedskjutet över Bosnien och navigatören Burnett ( Owen Wilson) flyr mot en plats där amerikanska räddningshelikoptrar kan hämta honom.

Han jagas av både en trupp soldater och en ensam mördare. Burnett och hans spaningsplan har sett något de inte skulle se.

Gene Hackman spelar amiralen som leder räddningsstyrkan. Han bromsas av politik och byråkrati inom Nato.

Allt är alltså som det brukar vara i amerikanska militärfilmer.

"Behind enemy lines" är bedrövligt tyngd av slitna klyschor och fånigheter. Den är illa berättad, av en regissör som jobbat med reklamfilm. Han försöker skapa liv i eländet genom meningslösa kameraåkningar och pompös musik. Filmen gapar hela tiden åt åskådarna hur vi ska känna, i stället för att visa något som det finns anledning att känna för.

Några spännande sekvenser och sevärda skådespelare räddar en del.

"Behind enemy lines" klampar på utan känsla för den komplicerade konflikten.

Filmen har också logiska luckor, som när de förföljande plötsligt är nära och plötsligt någon annanstans. I ena stunden kan amerikanarna följa en springande man med satellit från rymden, i andra måste de tydligen ha spaningsflyg för att se stora trupprörelser.

Huvudpersonen Burnett vill kriga, det är därför han blev marinflygare. De som gjort filmen vill leka krig, men de får det att se ut som en fotbollsmatch.

Jens Peterson