Vackert berättat i oscarsnominerat drama

Irländska ”Den tysta flickan” visar vad kärlek – eller bristen på den – kan göra med ett barn

Emma Gray Munthe

helskärm

Den tysta flickan

Regi Colm Bairéad, med Catherine Clinch, Carrie Crowley, Andrew Bennett

FILMRECENSION. Nioåriga Cáits föräldrar varken kan eller vill ta hand om henne – så hon skickas till släktingar över sommaren i oscarsnominerat, irländskt drama.

DRAMA. "Cáit! Cáit!". Oscarsnominerade "Den tysta flickan" börjar med röster som ropar och människor som letar. Sedan syns en orörlig flickkropp halvt gömd i det höga gräset, man befarar det värsta, men plötsligt rör hon på sig. Hon har bara gömt sig från sin trasiga familj, där det finns varken kärlek eller pengar.

Kanske hade tystlåtna Cáit (Catherine Clinch) pratat mer om någon varit intresserad av vad hon haft att säga, men en ny bebis är på väg och det blir ännu svårare för föräldrarna att engagera sig i alla barnen. Cáit skickas på obestämd tid till släktingar som rymmer både värme och sorg. 

Det som händer sedan må vara förutsägbart, men det är så väldigt vackert berättat om vad kärlek – och bristen på den – kan göra med ett barn. Om att det finns barn som måste vänja sig vid att ta emot kärlek på samma sätt som när man ska ner i ett lite för varmt bad. Först tårna, sedan foten, sedan benet, sedan resten.

Det är både rörande och snudd på outhärdligt att se de små sakerna som ger Cáit glitter i ögonen. En kaka, någon som borstar hennes hår – och långfilmsdebuterande regissören Colm Bairéad har fångat precis hur stora och mäktiga de ögonblicken är.

Visas på bio. (Och om du känner ett barn som kan läsa undertexter, ta med det!)

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.