Full av vrede – mot dem som sårat henne
”Sivandivan” är en dråplig och berörande uppgörelse
Uppdaterad 2019-04-25 | Publicerad 2019-04-24
Sivandivan
Regi Gustav Ahlgren, Emelie Jönsson.
FILMRECENSION. Hon är full av kämpaglöd.
Hon är full av vrede mot dem som har behandlat henne illa.
Hon är Siv Wennberg, 74 år, kunglig hovsångerska och inte någon man ostraffat trampar på tårna.
DOKUMENTÄR. Många känner nog igen Siv Wennberg från när hon satt med i Robert Aschbergs TV3-program på 1990-talet. Ibland var det svårt även för Aschberg att få en syl i vädret.
Wennberg började som pianist men slog igenom som operatalang 1972, då hon framträdde med bland andra Birgit Nilsson och jämfördes med henne på ett smickrande sätt. Karriären började lovande, med lysande recensioner både i Sverige och utomlands.
Men sedan tog det stopp. Wennberg gick in i en vägg, karriärmässigt, och blev aldrig en internationell sensation på samma nivå som till exempel Birgit Nilsson. Varför? Det berättar gärna Siv Wennberg för oss. För att hon var alldeles för frispråkig och tog för sig på ett sätt som unga kvinnor inte ska göra, åtminstone inte när det är 1970-tal.
Hon började kallas ”Sivandivan” och blev, som hon ser det, utfryst.
I filmen jämför sig Wennberg med Ingmar Bergman. Två personer med konstnärlig talang. Båda säger vad de tycker och gör som de vill. Den ene hyllas som ett manligt geni, den andra gör sig omöjlig att samarbeta med. Hon har sannerligen en poäng där.
Hejdlöst underhållande
Filmskaparna har tagit några år på sig att följa ”Sivandivan” i hennes vardag och presenterar filmen i tre akter. Resultatet är en hejdlöst underhållande film, ett modigt avklätt porträtt där Wennberg är öppen med allt.
Vi ser henne hasa runt i sin lägenhet som är tapetserad med gulnade tidningsklipp från 70-talet. Någon hund eller katt saknar hon inte (”jag har musiken”) och barn blev det aldrig med hennes älskade, bortgångne make Bengt eftersom karriären kom i vägen.
Hon är fortfarande aktiv och kämpar i filmen med att få sina memoarer som hon har knattrat ihop på skrivmaskinen publicerade. Det lyckades hon till sist med 2015, men ett besök på en bokmässa blir en stor besvikelse då ingen vill köpa boken. Hon försöker få sina gamla inspelningar som hon har på kassettband utgivna på cd.
Samtidigt möter vi även hennes nuvarande kärlek, den excentriske operafantasten Eric, som berättar att det var svårt att bli accepterad av släktingar till Bengt.
Fångad i ett ältande
Det här är oerhört färgstarka personligheter som man inte kan slita ögonen från. Nog finns här gott om stunder då man tänker att ”Sivandivan” är en modern version av Norma Desmond, den tragiska stumfilmsdrottningen i ”Sunset Boulevard” (1950), för evigt fångad i ett ältande av gamla oförrätter.
Men man unnar verkligen denna kvinna en framgång, och det har hon i den här filmen, utsökt framvaskad ur många timmars material. Dråpligt och berörande.
”Sivandivan” har biopremiär på fredag, den 26 april.