Trög och pratig Fantastiska vidunder

Uppföljaren gör en otålig – trots Depps superskurk

Stefan Hedmark

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Regi David Yates, med Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Dan Fogler, Johnny Depp, Jude Law.

FILMRECENSION. Nog är Newt Scamanders rockfickor fulla av fantastiska vidunder även i den här uppföljaren.

Men på det stora hela är innehållet märkbart tomt.

ÄVENTYR. För två år sedan hänfördes vi av ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem”. Visst, den kanske inte var lika bra som Harry Potter-filmerna, men vi ville förstås veta vilka spännande idéer som J K Rowling hade för sin omtalade spin-off som utspelar sig långt innan Harry satte sig på tåget till Hogwarts för första gången.

Men när det nu är dags för andra filmen i serien är det lätt att bli otålig.

Vi är tillbaka i New York och året är 1927. Den lömske och mäktige magikern Grindelwald (Johnny Depp) fångades i slutet av den första filmen och har tillbringat de senaste månaderna i fängelse. Men han lyckas rymma spektakulärt under en fångtransport. Samtidigt är Newt Scamander (Eddie Redmayne) tillbaka i England efter sitt Amerikabesök.

Trolldomsministeriet vill anlita både honom och Albus Dumbledore (Jude Law) i jakten på Grindelwald och tror att vägen till honom går via den unge Credence (Ezra Miller) som orsakade kaos i New York och nu tros vara i Paris.

Eko av en kommande fascism

Det börjar bra med en högtflygande rymning där Grindelwald bryter sig loss. Johnny Depp dök upp som hastigast i den första filmen, men tar nu större plats. Grindelwald ger eko av en kommande fascism i den här 20-talsvärlden och det är lätt att tro på hans ondskefulla karisma, särskilt när vi nu själva lever i en tid då mörka ideologier lockar väljare mot all rim och reson.

Depp ser ut som en vitmålad Malcolm McDowell med ett öga lånat av ett rovdjur. En vild look balanserad med nedtonat skådespeleri.

Jude Law gör en effektfull, sympatisk debut i det här sammanhanget som en yngre Dumbledore från Harry Potters värld, trollkarlen som hade ett förhållande med Grindelwald (”vi var mer än bröder”) och inte kan vara med och slåss mot honom. Till en början av oklara skäl.

Nostalgiska och turistvänliga vyer över Paris hindrar inte att filmen känns som en transportsträcka. En liten gäspning mellan den onekligen fantasieggande första filmen och vad man kan hoppas blir ett spännande tredje kapitel där hettan i kampen mellan Grindelwald och våra hjältar skruvas upp.

Börjar kännas tungrott

Varför den här filmserien ska smetas ut i hela fem verk kan bara J K Rowling svara på. Redan nu börjar det kännas tungrott, med oengagerande sidospår och trögt berättande.

Och ärligt talat, huvudkaraktärerna Newt och Tina är en medelmåttig ersättning för Harry, Hermione och Ron – Redmaynes blyga och virriga charm är begränsad och Katherine Waterston försvinner lite i mängden av andra anonyma bifigurer.

helskärm

• SE HELLRE: Streamingaktuella ”Ant-man and the Wasp”.
• VISSTE DU… att en av kandidaterna att spela Dumbledore var Jared Harris, son till Richard Harris som spelade den äldre Dumbledore i de två första Harry Potter-filmerna?
• JUST NU… har Eddie Redmayne avslutat inspelningarna av luftballongsdramat ”The aeronauts” där han återförenas med sin ”Theory of everything”-motspelare, Felicity Jones.