Zombiesplatter

Planet Terror är inte lika bra som polaren Tarantinos rulle

Zombiefilmshyllning av Robert Rodriguez med Rose McGowan, Freddy Rodriguez m fl.

Min beundran inför Robert Rodriguez är stor – han regisserar, skriver, producerar, klipper, plåtar och gör musiken själv, gör tekniskt innovativa filmer som Sin City, filmatiserar sagor hans barn skrivit (senaste Spy Kids-filmen) och har skapat en helt egen studio. Men, hans del är den svagare i ”Grindhouse”-projektet. (I USA visades Death Proof och Planet Terror tillsammans under det namnet.) Där Quentin Tarantino tog sig tid att skapa en stämning slarvar Rodriguez och tror att splatter räcker. En plötslig smitta förvandlar folk till galna zombieliknande figurer, en grupp osmittade gör allt för att överleva. Var, blod och annat guck stänker över duken, soundtracket är John Carpenter-synthigt, skådisarna är medvetet dåliga, resultatet är ojämnt. Det är så mycket en hyllning till ”dåliga” filmer att det nästan blir... dåligt. Tills förstås en enbent gogodansös får ett maskingevär som benprotes och livar upp stämningen betydligt.

Läs fler filmrecensioner

Emma Gray Munthe