Sevärd men lite träig ”Pinocchio”
Uppdaterad 2022-12-12 | Publicerad 2022-09-08
FILMRECENSION Disneys remake-tåg tuffar vidare, och har nu kommit fram till klassikern ”Pinocchio”.
Resultatet känns livlösare och mer artificiellt än originalet, men har trots det sin charm.
Pinocchio
Regi Robert Zemeckis, med Tom Hanks, Cynthia Erivo, Luke Evans och röster av Benjamin Evan Ainsworth, Joseph Gordon-Levitt, Keegan-Michael Key.
FANTASYMUSIKAL I december är det premiär på Netflix för Guillermo del Toros stop motion-animerade ”Pinocchio”, baserad på Carlo Collodis italienska saga ”Pinocchios äventyr”.
Men först kommer Robert Zemeckis ”Pinocchio” – som alltså är den senaste i Disneys allt längre rad av live action-remakes av sina egna animerade klassiker.
Tom Hanks spelar den ensamme gamle träsnidaren Geppetto, som har gjort en trädocka han önskar vore en riktig pojke. Joseph Gordon-Levitt gör rösten, mycket engagerat, till Benjamin Syrsa, som fungerar som både historiens berättare och Pinocchios (Benjamin Evan Ainsworth) samvete, när dockan väl har fått liv av den blå fén (Cynthia Erivo) och utsätts för diverse frestelser på sin moraliska resa mot att bli en riktig pojke. Och med undantag av den helt poänglösa introduktionen av den nya karaktären Fabiana (Kyanne Lamaya) följer storyn huvudsakligen den i den tecknade filmen från 1940, med skojaren Ärlige John (Keegan-Michael Key), den onde Stromboli (Giuseppe Battison), valen Monstro, och den samvetslöse kusken (Luke Evans), som gör pengar på att förvandla olydiga pojkar till åsnor på syndens näste Glädjeön.
Visuellt hamnar filmen någonstans mellan Zemeckis banbrytande och charmiga ”Vem satte dit Roger Rabbit?” och mer datoraktigt kyliga ”Polarexpressen” och ”En julsaga”. Vissa scener blandar verklighet och CGI på ett lyckat sätt, andra blir alldeles för artificiella.
Sevärt, men lite… träigt.
”Pinocchio” har premiär på Disney+ den 8 september.