Hasse Carlsson: Jag gick på heroin i fem år

Tonårsdrömmen med Noice blev en mardröm

helskärm

I början på 80-talet slogs Gyllene Tider och Noice om tonårsfansens gunst.

Tio år senare var Per Gessle världsstjärna med Roxette – och Hasse Carlsson gick på Plattan på jakt efter dagens heroinfix.

När rampljuset slocknade hade tonårsdrömmen snabbt förvandlats till en mardröm.

Succén hade varit monumental. På två år hade tonårskillarna i Noice blivit hyllade popstjärnor som alla ville ha en del av.

Turnébussen väntade varje eftermiddag utanför skolan så att Hasse Carlsson, Freddie Hansson, Peo Thyrén och Robert Klausén snabbt kunde ge sig i väg till kvällens spelning.

Samtidigt började några av grabbarna att festa.

Rejält.

– Det kom stegvis. Flera började röka brass och dricka en hel del. Det var inga nyktra tillställningar direkt när vi var ute och spelade. Efter ett tag gick vissa vidare och började med amfetamin och tyngre droger, berättar Peo Thyrén.

Samma år, 1982, började Noice krackelera. Trummisen Fredrik von Gerber, som ersatt Klausén, hade hoppat av. Nu hade också gruppens sångare och stora stjärna Hasse Carlsson, 17, fått nog. Den 30 april meddelade han sitt avhopp.

– Han var trött på allt, tyckte att det blivit för intensivt och jobbigt. Han hade inte i sin vildaste fantasi kunnat ana att det skulle bli en sån extrem hysteri kring honom och bandet. Nu ville Hasse fortsätta att göra musik – i sitt eget tempo, säger Hasses bror Roland Liljeskär.

Nu skulle han bli solostjärna. Han hade stora förhoppningar.

Avhoppen var ett hårt slag för Noice. Men trots att bandets själ försvunnit ville Peo Thyrén och Freddie Hansson fortsätta. De tog in 17-årige Niklas Östergren som ny sångare.

– Niklas är bättre än Hasse, sa Freddie med en viss bitterhet i en intervju.

Solokarriären blev fiasko

Han miste kontakten med Hasse eftersom ”han nog var lite sned på att Noice fortsatte utan honom”.

Men Noice överlevde inte länge. Peo och Freddie hade tröttnat och gruppen splittrades 1983.

Solokarriären blev ett smärre fiasko för Hasse. Hans album ”Gryning över stan” nådde som högst 26:e plats på albumlistan. Och drogerna började ta över alltmer. Efter haschet följde kokain – sen heroin.

– Han började umgås i fel kretsar och blev fast i missbruket. Jag kan inte riktigt förklara varför, men min åsikt är att all uppmärksamhet han fick som ung hade en inverkan, säger brodern Roland Liljeskär.

Journalisten och vännen Stefan Johansson minns hur snabbt nedgången blev.

– Helt plötsligt var han bara Hasse Carlsson, inte Noice-Hasse. Jag tror att han drällde i väg rätt bra. Hamnade i fel sällskap. Sedan började han med heroin. Det var ingen vacker syn nere på Sergels torg. Jag träffade honom i Götgatsbacken också. Han kom bärande på cd-skivor som han ville sälja. Han behövde få ihop pengar för dagen. Vad i helvete, unga människan, liksom, tänkte jag, säger Stefan Johansson.

För rivalen Gyllene Tider och Per Gessle gick det åt precis motsatt håll.

När Hasses droghelvete var som värst hade Roxette erövrat världen med en rad hitsinglar, bland annat med ”Pretty woman”-soundtracket ”It must have been love”.

Per Gessle blev svenskt frimärke samtidigt som Hasse Carlsson försökte få ihop pengar till dagens sil på Plattan. Pengarna från Noice-tiden var sedan länge borta.

1993 kom dock en vändpunkt då Hasse sökte professionell avvänjningshjälp. Ett år senare ville han försöka sig på en comeback och berättade då i en intervju med Stefan Johansson i Aftonbladet om sitt missbruk.

– Jag gick på heroin i fem år och höll på att knarka ihjäl mig. Jag var på väg rakt in i helvetet. Heroinet är ett jävla gift som bestämmer allting, berättade Hasse.

Det såg ut att bli vändningen. 1995 återförenades Fredrik von Gerber, Hasse Carlsson och Peo Thyrén och drog på turné – i nostalgins tecken.

– Då var Hasse på banan igen och vi hade skitkul, säger Peo som efter Noice spelade i Easy Action och Sha-Boom.

Fredrik hade även han varit med i Easy Action och Freddie jobbade som låtskrivare.

Men drogerna hade satt sina spår.

Hasse Carlsson blev dålig och fick beskedet att han fått den kroniska leversjukdomen hepatit.

– Nu fick han kämpa både mot sjukdomen och drogberoendet. Men ingen förstod nog exakt hur allvarlig hans sjukdom faktiskt var, säger Roland Liljeskär.

”Det är oerhört tragiskt”

Också Freddie Hansson hade insjuknat i en liknande leversjukdom. I januari i år kom chockbeskedet: Freddie hade avlidit, 38 år gammal.

Hasse tog Freddies död hårt och var rädd att hans liv skulle sluta på samma sätt.

Så blev det. Den 4 september föll han ihop i sin lägenhet i barndomsstaden Gustavsberg. Drogerna hade i förlängningen tagit hans liv.

– Vi som finns kvar har pratat mycket om det sen killarna gick bort. Det har fört oss tillbaka till varandra, säger Peo.

– Det är helt klart att vår enorma framgång kan kopplas till denna tragedi. Man får en extremt dålig karaktär av att bli dyrkad och få allt på en räkmacka när man är så ung. Det som hänt är oerhört tragiskt och jag har nog ännu inte fattat det, säger Peo Thyrén.