Maria Andersson om sorgen efter pappan

Linn Elmervik

”Det kändes ohanterbart”

Maria Andersson, 34 har lämnat Sahara Hotnights och står på egna ben.

Nu vågar hon göra något som tidigare i karriären varit omöjligt. Att sjunga som saknaden efter sin pappa.

– När det var nytt kändes det ganska ohanterbart, säger hon.

Fem år efter Sahara Hotnights uppbrott står frontkvinnan Maria Andersson på egna ben. I april släppte hon soloalbumet ”Succession” som tagit form hemma i lägenheten i Aspudden, i Paris och i ett hus i skånska Arild.

Under arbetet med skivan kunde Maria Andersson för första gången närma sig en sorg som varit svår att omvandla till musik. När hon var elva år blev hennes pappa svårt sjuk i cancer i benmärgen. När hon var 20 år dog han.

”Hade plötsligt ett språk”

Under Sahara Hotnights-tiden skrev hon aldrig om sorgen.

– Jag tror att det när det var väldigt nytt kändes ganska ohanterbart. En sorgeprocess är ganska oförutsägbar. Det finns ingen rak linje och ingen logisk följd i hur man påverkas av en sån sak och hur det utvecklas, säger hon.

När arbetet med ”Succession” startade hände något.

– Kanske gjorde pausen med bandet och att jag hade tid att tänka att det kom tillbaka till mig. Det kändes väldigt självklart att skriva om det. Plötsligt hade jag ett språk för det.

”Känslor som är väldigt starka”

Var det tungt att skriva om det?

– Det är klart att det är nära känslor som är väldigt starka, men jag vill ju beröras av det jag gör. Det ska betyda någonting.

Maria Andersson är heller inte rädd för att vara för privat.

– Jag tänker att det allra mest privata också är det mest allmängiltiga. Alla kan identifiera sig med det, säger hon.

Den 3 juni spelar Maria Andersson på skivbolaget Whoa Dads förfest på Liseberg inför Håkan Hellströms Ullevi-spelningar. På scen står också Dolores Haze och Bob Hund.

– Det är ett ganska utmärkt musikpaket, säger hon.