Foals gör gripande musik av klimathotet
Uppdaterad 2019-03-12 | Publicerad 2019-03-08
ALBUM Att sjunga om världens största kriser verkar vara ett framgångsrecept.
På sitt femte album låter Foals bättre än någonsin.
Foals
Everything not saved will be lost: part 1
Warner
POP Det har sällan känts lika tufft att slå upp tidningen.
Att läsa om Donald Trumps lögner och Greta Thunbergs kamp om vartannat gör att jag ständigt slits mellan vrede och hopp.
Samma känslostorm verkar även ha nått Foals. ”Everything not saved will be lost: part 1” är det första av två album som uteslutande handlar om klimathotet, de som kämpar för den och ledarna som förnekar den.
”Now the sea eats the sky/But they say it's a lie”, sjunger sångaren Yannis Philippakis på singeln ”Exits”.
Sedan 2008 års debutalbum ”Antidotes” har Oxford-kvartetten rört sig flitigt mellan hårdare indierock och, för att citera bandet själva, ”minimalistisk techno blandat med högljudda gitarrer”.
I dag hamnar de precis däremellan och är lika relevanta som, säg, The 1975.
Sent i fjol släppte The 1975 sitt bästa album hittills. På ”A brief inquiry into online relationships” gick de in på djupet av världens bekymmer, från Trumps förödande Amerika till teknologins farliga framfart.
Nu gör Foals dem sällskap i framkanten av en ny typ av gitarrpop med viljan att förändra.
”I'm far from rare, don't keep me there”, skriker Yannis Philippakis i desperation på höjdpunkten ”White onions”. Medan världen går under försöker han fly till en bättre plats.
Paniken hörs lika tydligt på ”Syrups” där sångaren ser in i en framtid av robotinvasioner och översvämmade städer. Deras tidlösa och ständiga kombination av futuristiska synthar, stegrande gitarriff och pulserande beats omfamnar hans röst.
Och i ”Sunday” sjunger han ur de yngre generationernas perspektiv:
”Our fathers run and leave all the damage they’ve done behind.”
Det är fullkomligt hjärtskärande.
BÄSTA SPÅR: ”White onions”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik