Robert Gustafsson räddar en seg show

Rhapsody in rock - Big Ben tour

Albert Hall, London, med bl a Robert Gustafsson, Sofia Källgren, Martin Stenmarck, La Gayla Frazier och Michael Ball samt Anders Berglund och Baltic all star symphony orchestra.

LONDON. Äntligen.

Det hade hunnit bli över midnatt svensk tid när alla svenskarna i Albert Hall fick sjunga "Pomp and circumstance". Precis som engelsmännen gör på tv:s "Last night of the proms" varje år. En engelsk final på en svensk kväll.

Svenskar på scen sjöng för svenskar i publiken. Med tanke på att "Rhapsody in rocks" symfoniorkester är baltisk var det kanske fler icke-svenskar på scen än bland åhörarna. Lärare från svenska skolan trängdes med jubilerande svenska handelskammaren.

Men trots alla förköp av svenska företag var det överraskande många tomma stolar i Albert Hall.

Men en uppsluppen feststämning. Som om byns underbarn hyrt stans konserthus och publiken bestod av hans släkt och vänner.

Det pratades mest engelska från scen, men publiken jublade högst när Wells och Anders Berglund kom in i svenska hockeytröjor. De största skratten fick Robert Gustafsson när han skämtade på svenska.

Robert Gustafsson räddade kvällen, för den här upplagan av "Rhapsody in rock" är lång och seg. Hans förvirrade ambassadtjänsteman som ska förklara Sveriges stolthet för britterna är ett hopkok på Gustafssons greatest hits, även halkandet från "Hotelliggaren". Mycket kul.

Men Wells ska klämma in så mycket i showen. Briljera med olika musikstilar och ändlösa klaviaturuppvisningar. Ett tag i andra akten känns det som det gått dagar sedan Robert Gustafsson var på scen.

Alla sångarna är duktiga, men ingen av deras tolkningar är bättre än de original de gör. Michael Ball sjunger "Anthem" utan att vara i närheten av Tommy Körberg.

Lite music hall-känsla skapar trivsel.

Och visst var det kul att vi fick sjunga "Pomp and circumstance". Alla vi svenskar på vår kväll i Albert Hall.

Jens Peterson