Amaranthe inbjudna till Tunisen efter upproret
Uppdaterad 2016-10-28 | Publicerad 2013-01-25
”Det blev ett ramaskri”
Svenska hårdrockarna Amaranthe må vara smått okända för allmänheten.
Men när den Tunisiska revolutionen tvingat president Ben Ali till avgång – var de första band på plats.
– Det blev ett ramaskri. Vi var inbjudna av amerikanska underrättelsetjänsten, säger sångaren Jake E.
Göteborgsrockarna i Amaranthe återvänder med nya singel ”The Nexus” – och en video lika dyr som hela albumet.
Men trots den stora satsningen har bandet inte nått ut till den breda massan i hemlandet.
– Vi blir igenkända på gatan i Tokyo, men det är ju ingen som kommer fram när jag åker spårvagn i Göteborg, säger sångaren Jake E.
”Det är sjukt”
Det självbetitlade debutalbumet blev en dundersuccé. Bandet är en av världens hundra mest spelade band på Spotify – och deras videos har setts av miljoner på Youtube.
Men trots det känner bandet att tidningarna vänt dem ryggen.
För sångaren Jake finns det en enkel förklaring: det spelar igen roll hur stor du är – hårdrock är inte fint nog för tidningarna.
– Det är sjukt. Ingen skriver om oss. Amanda Jenssen spelade för 3000 personer på Liseberg och fick ett uppslag i Göteborgsposten. Vi spelade för 10 000 fans och kommer från Göteborg – men fick inte ens en blänkare i tidningen, säger han.
Spelade med Limp Bizkit
Utomlands har det gått desto bättre. Bandet avslutade i höstas sin första turné.
Facit? 102 spelningar – på ett år.
– Vårt genombrott kom över en natt. Det var kaotiskt. Första gången vi var i Japan spelade vi för 600 personer. När vi återvände spelade vi för 20 000 – tillsammans med Limp Bizkit, säger han.
Men en spelning lämnade bandet skakade. Våren 2011 rasade den arabiska revolutionen som mest.
Allt startade i Tunisien, i slutet av 2010.
”Blev ramaskri”
Bara månader efter att landets president Ben Ali tvingats avgå som en följd av revolutionen – bjöds Amarathe in för en frihetsspelning.
– Vi hade sett bomberna och folk som skjuter varandra på tv. Vi tänkte: kan vi verkligen åka? Det var lurigt. Beväpnade vakter stod utanför radiostationerna för att förhindra attentat. Det var en sådan cirkus, säger han.
Uppdragsgivaren var ingen mindre än den amerikanska underrättelsetjänsten.
– De garanterade vår säkerhet. Mitt under konserten sa jag: vi supportar er fajt, er revolution. Det blev ett ramaskri. Jag har aldrig sett människors ansiktsuttryck vara större eller gladare. Efteråt kom en kille från säkerhetstjänsten och tackade mig, säger han.