50 Cent är inte värd många öre

Markus Larsson

Hiphop-stjärnans bäst före-datum har gått ut

helskärm

SANDVIKEN. Vad är 50 Cents enda konsert i Sverige i år egentligen värd?

Inte många korvören.

Det har pratats en del om 50 Cent i Sandviken.

Mest eftersom många väntade sig en minnesvärd kulturkrock.

En världskänd rappare i bandyland?

Inget ont om Sandviken – men det skulle aldrig ha hänt 2003.

Men så är inte Fifty samma artist som spelade in debutskivan ”Get rich or die tryin’” heller.

Att han söker efter sin publik långt utanför storstädernas sus och dus och försenade pendeltåg är älskvärt i sig.

Som en skoldans

Men det säger också ganska mycket om hans aktuella status och popularitet.

Man kan inte heller påstå att Göransson Arena måste ställa in extrastolar för att publiken ska få plats.

När Fifty ropar att alla ska stoppa sina händer i luften exploderar den tappra klungan framför scenen. Men några meter längre bak står en stor och tom och tyst golvyta och stirrar som en bister rockkritiker med armarna i kors. Läget är ­inte direkt bättre uppe på läktarna.

Konserten är inte så mycket hiphop. Det är mer som en skoldans i gymnastiksalen.

Och med tanke på miljön och stämningen är det lite rörande att 50 Cent ens orkar fråga hur många i publiken som älskar gräs. Alla svarar ja. Vad ska de annars göra? Alla vill väl vara lite gangsta för en kväll, eller?

Fifty vräker på med stadiumrockvolym. Men att han har en basist och en gitarrist och en trummis på scen hörs inte. Den mullrande hiphopbasen dränker allt. Förutom när trummisen får spel och börjar banka skinn med samma frenesi som Snurre Sprätt käkar morötter. Eller när ­gitarristen dödar ”In da club” med ett långt metalsolo.

Hitsen har sinat

Allt är, precis som Mr Wanksta själv, rätt oinspirerat och taffligt. Konserten är mest en påminnelse om hur hitsen har sinat med åren.  

I kväll liknar 50 Cent alla gamla rockveteraner som fortsätter att göra trötta turnéer långt efter sina ”bäst före”-­datum.

Konserten känns som The Hooters i Piteå. Eller Status Quo på valfri plats i Sverige de senaste 20 åren.