Horndal berättar med kraft och känsla
Publicerad 2021-04-09
ALBUM Hårdrocksbandet Horndal gör gripande musik om glesbygden, med ett berättargrepp som är i det närmaste genialiskt.
Horndal
Lake drinker
Prosthetic
METAL Vårt avlånga land kryllar av bortglömda bruksorter. Inte minst i Bergslagen.
Horndal i Dalarna är en av dessa platser.
På debutskivan ”Remains” skildrade hårdrocksbandet med samma namn sin hemorts förfall efter förlusten av det lokala järn- och sågverket i slutet av 1970-talet.
På uppföljaren ”Lake drinker” tar Horndal avstamp i nuet. Bland annat berättar bandet om Googles planerade bygge av serverhallar, som har lett till storskaliga avverkningar av skog och riskerar att hota sjön Rossen (därav albumtiteln).
Med en beundransvärd berättarförmåga når kvartetten fram i bruset även denna gång.
Frustration över det förflutna och oro inför framtiden genomsyrar alla lager: i förkrossande vrål, förlösande trumtakter, stämningsfulla soloriff, drabbande melodier, intensiva tempon och gripande lyrik. Ja, rubbet.
Och genom samplingar från demonstrationer och radiointervjuer får olika röster från befolkningen komma till tals.
Helheten är lika hudlös som hårresande. Horndals historia känns i både kropp och knopp. Man skulle behöva både ett säkerhetsbälte och en näsduk för att ta sig igenom omtumlande låtar som ”Ormön”, ”Thor bear” och ”Growing graves” oskadd och oberörd.
Sedan sist har bandet dessutom förfinat och tajtat till sin ivriga mix av sludge, hardcore, dödsmetall och punk, som fortfarande för tankarna till millennieskiftets Entombed.
”Blood spill/Down at Bertas Bar and Grill” borde förresten utses till årets bästa rim.
BÄSTA SPÅR: Svårt val, men sannolikt ”Growing graves”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik