Det känns som om The Ark aldrig varit borta
Publicerad 2022-06-30
KONSERT När man bestämmer sig för att göra comeback efter tio år kan resultatet blir lite hur som helst.
Men på turnépremiären känns The Ark lika självklara på scen som alltid.
The Ark
Plats: Lokverkstan, Motala. Publik: 2 500 (slutsålt). Längd: 90 minuter. Bäst: ”It takes a fool to remain sane”, ”Calleth you, cometh I” och ”Tell me this night is over”. Sämst: Delar av publiken pratar sig gärna genom hela låtar.
MOTALA. Det är fortfarande enkelt att minnas avskedsspelningen på Peace & Love-festivalen för elva år sedan. Efter sommarturnén skulle The Ark lägga ner för gott men Ola Salo uppmanade ändå publiken att inte se spelningen som en begravning. ”Det här är en fest!”, ropade han ut.
Det stoppade inte fansens tårar från att strömma ner och lämna mascararänder över hela kinderna.
Men Rottne-bandets comeback och första spelning på över ett årtionde känns som en fest på riktigt.
När bandet går ut på scen ställer sig Ola Salo högt upp på den höga plattformen, vickar med höfterna och lyfter mikrofonstativet över huvudet. Energin får lilla Lokverkstan att växa till det femdubbla.
Det är hitlåt efter hitlåt vilket även innebär allsång efter allsång. Och det räcker att Salo tar ett kliv från mikrofonen för att alla i publiken ska veta exakt vad och hur de ska sjunga. ”Oh padeo oh pa padeo” skanderar de under ”Clamour for glamour”.
Salo slår med armen i luften som om han stod framför 100 000 personer.
Sångarens höga toner är fortfarande lika starka, som i mäktiga balladen ”Joy surrender”. Mikael Jepsons gitarrsolo och det stora gemensamma crescendot som avslutar låten är lika gåshudsframkallande.
– Titeln på den här låten är lite missvisande för ingen av oss är längre ung, säger Salo och börjar sjunga ”One of us is gonna die young”.
Men när han rör sig med bestämda och ståtliga steg över scenen och delar mikrofonen med bandmedlemmarna känns det inte som om någon tid har passerat. Dynamiken är lika stark som sist.
Kanske är det mest rörande att bandets ”var dig själv”-budskap kvarstår efter alla år, det blir tydligt när Salo bär svarta änglavingar och sjunger ”Prayer for the weekend” medan regnbågens färger bländar i bakgrunden.
Eller när han råder hela publiken att alltid lyssna på magkänslan. Melodin till ”Let your body decide”, som i kväll fått en klubbigare kostym med hjälp av Jens Anderssons synth, rör sig som en varm bris genom hela publiken.
Sångaren pratar också om det rådande världsläget utanför lokalens väggar. Om ”förbannade mörka tider och tunga bakslag”, om ”skräck, krig och hat”.
– Men om vi alla tänder ett ljus kan vi göra den mörkaste natten till dag, säger han.
”Tell me this night is over” blir en vacker stund av gemenskap med tusentals upplysta telefoner. Ola Salo avslutar med en hög ton som aldrig tycks vilja ta slut. Jublet som följer är slående.
Men den euforiska stämningen under storlåtar som ”It takes a fool to remain sane” och ”Calleth you, cometh I” är något utöver det vanliga. När bandet och publiken blir ett i allsången känns det som om The Ark aldrig varit borta.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik
