En av Sveriges bästa artister

Markus Larsson

Men materialet på Björn Skifs Eye to Eye håller inte samma klass

Vilken är den röda tråden i Björn Skifs skivkarriär?

Att låtmaterialet aldrig håller samma klass som rösten.

”Eye to eye” är tyvärr inget undantag.

Bluesrocken som ofta klampar fram genom skivan är minst sagt mossig. Flera spår påminner om rappakaljan som jag måste programmera bort för att kunna lyssna på Eagles skivor utan att få skavsår i öronen.

För att redovisa ljuspunkterna behöver du bara kunna räkna till tre. Eller möjligtvis fyra.

I öppningen ”A thing called love” är svänget till exempel ledigare än en uppknäppt skjorta i juli.

Och där finns ett uttryck som Skifs verkligen borde renodla och ta till tillvara på.

Med rätt musiker och låtskrivare och producenter skulle han kunna göra en varm och nostalgisk crossover mellan jazz, soul, gospel och country.

Eller för att uttrycka mig mer konkret:

Spela in ett svenskt svar på Charlie Richs sista album, mästerverket ”Pictures and paintings”.

Det är en av Sveriges bästa artister värd.

Bästa spår: ”A thing called love”.