Innehåller eld – och axelryckningar

Mattias Kling

Backyard Babies

Backyard Babies (rock)

Att en tidig möjlig titel på album nummer sex var ”All in” är en sanning som spikats upp på väggen i replokalen, likt en karta att följa.

Här satsar Nässjös största rockexport nämligen allt på ett kort, skickar in hela potten på 13 spår och 45 minuter som ska radera den halvt misslyckade föregångaren ”People like people like people like us” ur medvetandet och åter få snurr på en karriär som gått i stå.

Det märks tydligt.

Och det håller till viss del.

Nytändningen på eget bolag och under ledning av Rammstein-producenten Jacob Hellner anlägger små bål både här och där, om än inte hela låtserien igenom. ”Degenerated” presenteras likt en ryckig glampunksmocka där Hanoi Rocks kläs i hundhalsband, i ”Back on the juice” spottar Nicke Borg fram karriärens morskaste Mike Ness-accent och ”Abandon” samlar kraft bakom ett ”Minus Celsius”-melankoliskt draperi.

Samtidigt räcker inte den klaraste låga i världen att få till någon reell glöd i några stycken.

Singeln ”Fuck off and die” känns redan tämligen sval, lätt The Cult-minnande ”Drool” rätt krystad medan inte ens Guns N' Roses-kände Dizzy Reeds klaviatur lyckas värma upp ”Voodoo love shock” till rumstemperatur. Nämnda kex har emellertid potential att växa i stunder då Dregens kajal smetas ut över ett scengolv men i studioversioner som på sin höjd väcker axelryckningar och förstrött skäggpetande förtjänar de inga ovationer.

Där glider superpotten Backyard Babies ur händerna.

Bästa spår: ”Nomadic”.