Miriam Bryant om att vara vilsen: ”Rädd för att uppfattas osäker”

Frida Söderlund

Alla succéer har med– och motgångar.

Miriam Bryant har lärt sig av sina.

– Jag försöker komma tillbaka till någon sorts självrespekt och självinsikt som jag hade förr, säger hon.

Miriam Bryant, 25, har en raket tatuerad på sin tumme.

Den är några år gammal och motivet har blivit återkommande, både i hennes liv och artisteri. Så pass att fansen börjat dyka upp på spelningar med egendesignade rakettröjor.

Så att nya singeln, som släpptes i dag, heter ”Rocket” är kanske ingen större överraskning.

– För mig är det en sorts kraftsymbol. Det handlar om att hitta styrka och ha en riktning, säger hon.

Det här med att hitta riktning och styrka, hur fungerar det för dig?

– Det kan vara svårt ibland tycker jag. Jag kan känna mig lite ”lost in space” och det tror jag inte att jag är ensam om. Jag känner så, mer eller mindre, varje dag egentligen. Att hitta sig själv och alltid veta vad man ska göra härnäst, det är en sådan skröna. I perioder känner jag mig väldigt målmedveten, men vilsenheten är en stor del av mitt liv också.

För att vara helt ärlig så tror jag att folk tänker tvärtom när det gäller dig. Att du vet exakt vem du är och var du är påväg.

– Jag har förstått att jag ibland uppfattas så, som du säger. Det stämmer väl till viss del, men man växlar ständigt mellan... Jag kan ibland bli rädd att folk ska uppfatta mig som osäker på vad jag vill. Så jag tror att det är därför det alltid verkar som att jag vet.

”Slungats mellan tankar”

De senaste två åren har gått i, tja, raketfart för Miriam Bryant. Efter succén i ”Så mycket bättre” på TV4 förändrades allt – och det blev plötsligt svårt att hänga med. Med succén växte inte bara följare och publik, utan också förväntningar och åsikter.

– För mig är det viktigt att försöka stressa ner och sänka kraven på mig själv. Jag försöker förstå mer och mer att det inte är min skyldighet att ”vara” något särskilt bara för att samhället eller folk eller världen sagt vem jag borde eller ska vara.

När jag var med dig på turné på Liseberg för typ tre år sedan sa du ”jag tror alla behöver lite mer skitsamma i vardagen”. Vilket är väldigt vettigt sagt.

– Ibland hör jag mig själv säga saker som jag vill leva upp till men kanske inte alltid gör. Men jag tror att som jag var då, så är jag egentligen i grunden. Men ibland låter jag mig själv slungas med av förväntningarna och jobbiga stressgrejer. Jag har verkligen förmågan att göra en höna av fjäder nu för tiden. Det hade jag inte när jag var yngre. Då var en fjäder en fjäder.

Så hur är allt just nu?

– Det har varit väldigt intensiva två år med mycket förändringar. Det har varit ”Så mycket bättre”, ett förhållande, resor och musik. Jag har slungats mellan de här positiva tankarna och viljan och strävan efter att få befinna sig på en bra plats i sig själv och det här negativa som man också går igenom.

Hon tystnar.

– Jag försöker komma tillbaka till någon sorts självrespekt och självinsikt som jag hade förr, som då när vi sågs inför Liseberg för en herrans massa år sedan. Jag måste reda ut vad som har hänt under de här två åren och vad som format mig. Ibland har det bara gått så fort och jag har bara ”shit, vem var jag då och var är jag och vem är jag?”. Men en osäker plats är också en stämning man måste få lov att befinna sig i ibland. ”Rocket” är skriven ur det perspektivet. Att ta sig bort från det negativa.