Lite för splittrat

Infinite Mass

Plats: Lundakarnevalen, Lund. Publik: Flera tusen. Längd: En timme. Bäst: "Caught up in the game" och "Bullet" är grymma. Sämst: "People talk". Fråga: Blir det mer intensiva konserter längre fram?

helskärm

LUND. Sommarturnéer är speciella.

Utomhus och inför stora publikskaror händer det ofta att artister och band som är utmärkta på skiva aldrig lyckas förmedla samma kraft på scen. De krymper och försvinner på sätt och vis i folkmängden.

Det gäller inte Infinite Mass, med de ständiga frontfigurerna Amir Chamdin och Rodde Penchaff i spetsen.

Refrängerna i "Mah boyz" och "She"s a freak" och "Caught up in da game" är helt enkelt mer fotbollsläktare än underjordisk hiphopklubb.

Live kommer också gruppens korsning av hårdrock, dancehall och gangstarap till sin fulla rätt. Det känns alldeles logiskt att bandet börjar spela riffet från AC/DC:s "Back in black" mot slutet av "Caught up in da game".

Den låten har en lika självklar plats i Infinite Mass show som snuttarna från 2Pacs "California love" eller Dr Dres "Let me ride".

Men precis som senaste skivan "The face" blir helhetsintrycket aningen splittrat. Med tanke på låtmaterialet borde Infinite Mass kunna prestera en mer sammanhållen urladdning.

Skillnaden mellan exempelvis slöa "People talk" och sluggern "Bullet" är förvånansvärt tydlig.

Men den här turnépremiären kanske bara var en uppvärmning.

Markus Larsson