Exploderar till slut
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-26
till Kent
Även Sveriges största rockband behöver värma upp musklerna.
Visserligen svettas Kent men blir inte riktigt varma i kläderna förrän mot slutet.
I år är det femton år sen ”När det blåser på månen” släpptes, men någon jubileumsversion av Kents allra första singel får vi inte höra i kväll.
Förutom ”OWC” blir det få gamla godingar, konserten kretsar i stället helt kring senaste plattan ”Röd”. Och det med rätta. Bandets åttonde album lyckas bjuda på hela Kent-spektrumet: 80-talsdepp på ”Hjärta”, dansrock på ”Krossa allt”, ond släpig electro på ”Töntarna” och vackert stompiga ”Vals för satan (din vän pessimisten)”.
Genrepskänsla
Kent inleder sin Skandinavien-turné med hela fyra konserter på Annexet och tyvärr är det lite genrepskänsla över den första konserten. Alla pauser är aningen för långa och det blir lite för ljust i lokalen mellan varje låt. Stämningen som bandet skapar avbryts och får liksom inte chansen att fortsätta bygga till magi.
Bäddar för succé
Men så händer det.
”Krossa allt” glider perfekt över i visslandet från ”Dom andra” och publiken exploderar i jubel som sen stegrar när de sista tonerna ackompanjeras av ett mäktigt fyrverkeriregn i guld.
Och när de till sist kör ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”, fansens nya favorit sen ”747” skrotades som avslutningslåt, vet man att resten av turnén kommer att bli succé.
Kent
Turnépremiär på Annexet, Stockholm.
Publik: 3?700 personer. Längd: En timme och 40 minuter. Bäst: ”Idioter” och ”Vals för satan (din vän pessimisten)”. Sämst: ”LSD, någon?”. Fråga: Det här var bara en försmak på turnén, eller hur?
"Ingen får röra