När rösten brister uppstår årets ljud
Valerie June gör grandios hippiesoul
Uppdaterad 2021-04-18 | Publicerad 2021-04-09
ALBUM Vissa album innehåller en låt som kan stå på repeat i flera dygn och gör det svårt att lyssna vidare.
Här heter den ”Call me a fool”.
Valerie June
The moon and stars: prescriptions for dreamers
Concord/Universal
SOUL Vissa album har ett spår som tornar upp sig så högt att resten av låtarna nästan inte spelar någon roll.
Här heter den ”Call me a fool”.
Den finns mitt på skivan, som en dold liten överraskning och chock.
I balladen går Valerie June ner sig i den amerikanska Söderns djupaste soul och hittar en melodi som någon annan borde ha spelat in för över 50 år sedan.
Det blir inte dugg sämre av att självaste Carla Thomas, en av 60-talets mest älskvärda soulstjärnor, gästar låten. Hon hörs knappt, men hennes namn står i alla fall i parentes efter titeln. Det räcker.
”Call me a fool” är lite som ett hinder i Mora Träsks ”Tigerjakten”. Vi kan inte klättra över den. Vi kan inte gå runt den. Vi kan inte gå under den. Vi måste gå i genom den.
När Valerie June plockar fram sin inre Etta James och sjunger om sitt svekfulla hjärta med sensationell och återhållen desperation går det inte att sluta lyssna.
”Call me a fool” dominerar albumet på ungefär samma sätt som ”White dress” gör på Lana Del Reys senaste skiva ”Chemtrails over the country club”. Det krävs en viss ansträngning för att släppa taget om dem och lyssna på något annat.
En annan gemensam nämnare mellan Valerie och Lana är att musiken verkar komma från ett annat universum där tiden och tempot går långsammare.
Valerie June kommer från Memphis, Tennessee. På nya skivan uppgraderar 39-åringen operativsystemet för hemstadens klassiska blandning av blues, r’n’b och gospel. Det är hippiesoul där varje låt verkar anpassad för olika övningar i mindfulness. Under titlarna finns det korta instruktioner för lyssnarna: ”For: consciousness - lamentation - flowering - soaring.” Lugn, det är inte så illa som det låter.
Musikaliskt är Valerie June både en traditionell jordbrukare och astronaut. Mitt i ett spår som kunde ha skrivits av Bon Iver kan en uråldrig doo wop-melodi krascha rakt ut i kosmos. Precis som hos Erykah Badu, som mer och mer framstår som Junes musikaliska storasyster, blir avståndet mellan åkern och rymden kortare.
Men det är ”Call me a fool” som stjäl allt syre. Ögonblicket när Valerie Junes röst brister kan vara årets vackraste ljud.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik