Regelvidrigt fyndig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-10
Ludacris Söderns mest vrickade och mikrofonkåtaste MC
Ludacris
Chicken-n-Beer
Def Jam/Universal
Hiphop
Förr eller senare återvänder jag alltid till Atlanta.
Till skivorna med Outkast, Goodie Mob, Cee-Lo, förbisedda Slimm "Cutta" Calhoun, Killer Mike och Ludacris. Själv har jag aldrig varit där. Men varje gång jag träffar Martin Gelin tvingar jag honom att berätta om sin senaste Atlanta-resa minst tjugo gånger under samma kväll - tills glasen är tomma och klockan slagit fyra på morgonen.
Det beror inte nödvändigtvis på att alla hiphopskivor från Martin Luther Kings födelsestad är lika framgångsrika och suveräna som Coca-Cola.
Artisterna verkar dock ha roligare i Georgia än i New York eller Los Angeles. Musiken innehåller ofta så mycket mer än rim, beats, graffiti och skottsäkra västar. Allt och alla är inbjudna till det senaste partyt. Funk, hårdrock, crunk, pop och musik som man behöver en spåkula för att förstå skakar högtalarna. Det är bara klyschorna som inte står uppskrivna på gästlistan.
Ludacris började, precis som Sly Stone på 60-talet, som en turbokäftad radiopratare vars drömmar och ambitioner med tiden spillde över i en skivstudio och förvandlades till tolvor och album.
Ända sedan den Neptunes-producerade låten "Southern hospitality" från andra skivan "Back for the first time" har han varit den smutsiga Söderns mest vrickade och mikrofonkåtaste mc.
Ett intryck som förstärks av "Chicken-n-beer" - Ludacris skriver fortfarande galna rim som är roligare än Owen Wilson och samtidigt allvarligare än åsnan Ior, ofta inom loppet av en och samma vers.
Här presenterar han bland annat karaktären Rob Quarters, en Viagraknaprande radioveteran som vill göra karriär genom skivan "Get hard or die tryin"".
I nästa stund rappar han med rynkad panna om sociala umbäranden och orättvisor i "Hard times". Medan själva låtarna antingen kläs upp i morgondagens garderob eller i Isaac Hayes mäktiga "Walk on by".
Världen väntar fortfarande på att få höra det perfekta Ludacris-albumet.
Men vägen dit har hittills varit fyndigare och mer underhållande än den renläriga hiphopens regelbok egentligen tillåter.
lyssna på Ludacris
Markus Larsson