U.D.O.

Mattias Kling

Dominator (metal)

helskärm

Det är egentligen bara när Sankte Udo i spår fem slår upp portarna till sin ”Heavy metal heaven” eller strax därefter bokar in ett ”Devil’s rendezvous” som det urtyska bökandet blir förargligt övermuntert. Annars är kommandogaltens tolfte studiogrymtning under soloflagg en imponerande uppvisning i satt, solid och stabil metal av det mer oborstade slaget. Accept-arvet ljuder friskt genom exempelvis ”Black and white” och ”The bogeyman” medan ”Speed demon” knappast hade skämts för sig på Judas Priests ”Painkiller”-platta. ”Dominator” är därmed vare sig riktigt himmelsk eller helvetisk. Men det är sådant man kan acceptera.

Bästa spår: ”Doom ride”.