Jag mäklar fred – med avrättningar

Peter Ottsjö

Det är lätt att förlora i Peacemaker. Men man har allt att vinna på att spela det.

Min första dag på jobbet börjar med en självmordsbombare. I västra Jerusalem spränger han en buss i luften. Arton döda, hundrade skadade. Det israeliska folket kräver hämndaktioner. Jag vänder andra kinden till. Håller ett tal till nationen om värdet i att vårda fredsprocessen. Men medborgarna lyssnar inte. När jag försöker riva delar av staketet runt Västbanken stoppas förslaget i Knesset. Palestina protesterar. Omvärlden anser att jag velar. Ingen är nöjd. Spelet Peacemaker ger en bild av konflikten som traditionell nyhetsrapportering inte är i närheten av.

Seriösa spel.

Dom kallas så. Samhällspolitiska spel är en tråkigare beskrivning, men mer träffande. De får sällan den breda publikens uppmärksamhet och rätt ofta förtjänar de inte någon heller. Men Peacemaker är ett lysande undantag.

Ett några år gammalt prisbelönt strategispel som fortfarande är brännande aktuellt. Målet är att skapa fred där alla andra misslyckats. Man tar rollen som Israels premiärminister eller Palestinas president och försöker navigera genom konfliktens krav, måsten och våldsdåd.

Även om man förlorar vinner man nya ögon. Peacemaker illustreras med två pusselbitar - en israelisk och en palestinsk - fästa i varandra. Jag antar att de ska symbolisera spelets avlägsna mål - ett fredligt slut. Men vägen dit handlar inte så mycket om att lägga pussel, den påminner mer om roulette.
Vilka åtgärder jag än vidtar får de alltid konsekvenser i två olika riktningar. Jag försöker i det längsta rusta ner, satsa på skola och sjukvård men självmordsbombare, vapensmuggling och raketattacker får min popularitet att störtdyka. Men samtidigt händer något större. I rollen som Israels premiärminister ser jag konflikten med nya ögon. Det blir svårare att slentrianavfärda landets militära aktioner när mina fredliga avsikter inte leder någonstans. Och Peacemaker ger en väldigt tydlig översiktsbild av regionens smärtsamma historia.

Efter bara någon halvtimme in i spelet är jag på väg att förlora jobbet. I desperation beordrar jag en avrättning på en terroristledare. Opinionen vänder något. Men precis som på riktigt är freden långt borta.