”Nu ska gubbpöset naggas i kanterna”

Nöjesbladets Martin Söderström om kvällens ”Robinson”

Rättvisan försvann ned i träsket.

Men flytten från kärret öppnar för spänning.

Kanske kan ”Robinson” nu äntligen bli intressant.

”Det vilar en förbannelse över träsket”.

Orden är Erik Billings. Och han har rätt på så många sätt.

Inte enbart för att den plågsamt deppiga stämningen hos det kärrklafsande gänget tagit fäste även i oss tittare. Rent tävlingsmässigt blev träskvistelsen en obehaglig och onödig tyngd kring ”Robinsons” fot.

Desperationen och hopplösheten som träsklivet skapade bland deltagarna kändes enbart onödig och grym.

I längden hade det blivit ohållbart.

Maktbalansen var så fullständigt förskjuten till strandgängets brännande fördel att någonting var tvunget att hända för att tittarintresset skulle kunna hållas uppe.

Att se människor lida är helt enkelt inte underhållande, om man inte har en väldigt specifik böjelse eller jobbar som programchef på TV4.

Därför kändes det lite som en befrielse att höra Linda Isacsson yttra orden ”er tid i träsket är över”.

Äntligen.

Äntligen öppnas dörren till något som har potential att bli spännande, något som inte enbart känns kyligt distanserat och hjärtlöst.

Äntligen finns, åtminstone på papperet, möjligheten att balansen jämnas ut och tävlingen blir något annat än en plågsam utklassning av ett sargat gäng som inte gavs en ordentlig chans ens från början.

Äntligen kan kanske ”Robinson” börja – på riktigt.

Den eventuella sammanslagning som träskflytten nu pekar mot kan förhoppningsvis även leda till att det svullnöjda och självgoda grabbväldet på stranden får en välbehövlig motvikt. Deras svulligt överlägsna attityd har fått stå oemotsagd så länge att det skapat en antipati hos tittarna som inte hade behövt finnas där om utgångsläget varit mera rättvist.

Om inte annat finns möjligheten att starka kvinnor som Angela Monroe och Nina Amjadi tillsammans kan börja nagga gubbpöset i kanterna.

Det vore inte en dag för tidigt.