Deppigt, tröstlöst och högkvalitativt
”Tunna blå linjen” gör sorti med stil
Publicerad 2024-09-26 11.12
TV-RECENSION ”Tunna blå linjen” hade en svacka i sin andra säsong men hittar tillbaka till formen i sin tredje.
Det är utsökt tv-hantverk som kör rakt på med ett realistiskt, ständigt pågående elände i stället för att göra tvära, dramatiska svängar.
Tunna blå linjen
Säsong 3
Av Cilla Jackert, med Per Lasson, Amanda Jansson, Oscar Töringe, Sandra Stojiljkovic, Anna Sise, Mustafa Al-Mashhadani, Malou Marnfeldt, Charlotta Björck, Karin Lithman, Rolf Lydahl, Anja Lek Paulsson.
DRAMA. När Cilla Jackerts ”Tunna blå linjen”, om en grupp polisers privata och professionella prövningar i ett stimmigt och sorgligt Malmö, kom hösten 2021 var det som en udda men oemotståndlig fågel i den svenska seriefaunan, och succén var ett faktum.
Men den andra säsong som kom förra våren var för den som tittade noggrant betydligt svagare, med mer såpa, mer präktighet och en tydligare politisk ängslighet.
Nu har det dock ordnat upp sig igen, i en tredje och sista säsong som inte håller någon i handen.
Det är deppigt och tröstlöst, droger och social misär, kvinnomisshandel och våldtäkter, självmord, överdoser och skolsprängningar och förnedringsrån. Missbrukare, fotbollshuliganer och barn som far illa. Och barn och unga som själva är kriminella eller på god väg att bli.
Ett samhälle och en stad i fritt fall, där eländet och respektlösheten och folk som filmar med sina mobiltelefoner är överallt, och poliser förväntas vara allt från tuffa brottsbekämpare till pedagogiska lekledare.
Och det är bara på jobbet.
Hemma är det inte heller så lätt.
Sara (Amanda Jansson) och Magnus (Oscar Töringe) har fått barn, och försöker hålla sig flytande i allt vad det innebär samtidigt som Magnus dysfunktionella familj – med en arg, rullstolsburen pappa (Rolf Lydahl) och en missbrukande syster (Anja Lek Paulsson) som det inte går att lita på – både är en hjälp och en ständig källa till bråk och oro.
Fanny (Malou Marnfeldt) är ensam. Dani (Sandra Stojiljkovic) har ont.
Och Jesse (Per Lasson) har en tonårsdotter som håller på att bli en hemmasittare men inte vill berätta varför, och en sambo (Karin Lithman) som sätter honom i en knepig sits genom att insistera på att röka på i trädgården på kvällarna.
Det är en realism som liksom bara pågår och elände som maler på, utan vare sig cliffhangers och dramatiska crescendon eller några falska utsikter för en förändring.
Man blir deprimerad men också glad över hantverket och kvaliteten.
Töringe är fortsatt den starkast lysande stjärnan i en genomgående stark ensemble, som en man som ständigt balanserar på gränsen till nervsammanbrott medan hans partner provocerar honom med att be till sin gud.
Men den här säsongen bör också Charlotta Björcks självfallna insats som gruppens nya yttre befäl nämnas. Och som vanligt spelar Malmö en så stor och central roll att staden själv borde vara med på rollistan.
Säsong tre av ”Tunna blå linjen” har premiär på SVT Play den 27 september.