”Hälsningar från” – en rolig men mindre begåvad kopia i TV4-förpackning
TV-KRÖNIKA "Hälsningar från" är lightvarianten av "Historieätarna", inslagen i glossig, familjevänlig TV4-förpackning och utan andra ambitioner än att underhålla.
Hur många olika programvarianter kan man klämma ur en riktigt knakelibrakbra idé innan den blir totalt dränerad?
Det är väl den stora frågan inför kvällens premiär av "Hälsningar från". TV4-programmet där kändisar färdas tillbaka i tiden tillsammans med sina familjer, för att leva som man gjorde det året han eller hon var tolv år.
Det handlar alltså om ännu ett tidsreseprogram från exekutiva producenten Karin af Klintberg – som efter supersuccén med "Historieätarna" gjorde ytterligare två besläktade programserier tillsammans med Erik Haag och Lotta Lundgren i SVT – julkalendern "Tusen år till julafton" och "Bye bye Sverige", om emigrationen till USA.
Efter det: Kanal 5-programmet "Den fantastiska historien med Berg & Meltzer", där Carina Berg och Christine Meltzer reste genom den svenska kvinnohistorien.
Och nu alltså "Hälsningar från", i TV4. I kvällens premiärprogram är det Magdalena Graaf som, tillsammans med sin fästman och sina tre söner, reser tillbaka till det i sammanhanget oerhört tacksamma året 1987. Med allt vad det innebär av Samantha Fox, axelvaddar, hårsprej, stentvättade jeans, hockeyfrillor, "Fragglarna", vattensängar, yuppienallar, Lili & Susie, bockstyren, 8-bitars Nintendo, Sony Walkmans, banan i maten, Okej och Glenn Close som kaninkokerska.
Och på toppen av allt detta frossande i det allra kitschigaste av årtionden – programledaren Pär Lernström stylad som en tysk porrstjärna i sina bästa år.
Jag har tyckt om alla de tidigare programmen på temat väldigt mycket och jag tycker om det här också – men det är helt klart tunnare än de andra. "Hälsningar från" är nämligen väldigt mycket TV4-varianten av konceptet. Ett sorts ”Historieätarna VIP”, där den infotainment-stomme som har varit gemensam för föregångarna har bytts ut mot ren underhållning, som har kändisglans och är familjevänlig men som också är ganska förutsägbar (jag räknar med barn som saknar sina mobiltelefoner i samtliga avsnitt), och framför allt inte har några som helst ambitioner att låta torra experter lära oss någonting nytt eller sabba stämningen med snack om saker som politik, klass och kön.
Tråkigt eller dåligt är det absolut inte – bara lite osmartare och väldigt bekant. Men framför allt kan man konstatera att tv-tidsresekvoten börjar bli fylld.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv