”Love Island” – på fulsåpafronten intet nytt
"Love Island" ska rita om kartan för sin genre, påstås det.
Men premiären bjöd på exakt noll överraskningar.
En lyxig villa nära havet, i land med varmt klimat. Ett gäng singlar som uppenbarligen har lagt orimligt mycket pengar/krut på sina kroppar och nu ska paras ihop i olika konstellationer och försöka undvika att åka ut. Stylingen som gud glömde. Vitsig kommentator. Och en programledare som dyker upp med jämna mellanrum för att försöka verka genuint nyfiken på vem som är sugen på vem.
Nu när TV4:s svenska version av det brittiska formatet "Love Island" har haft premiär (på TV4 Play och i Sjuan) är det inte omedelbart glasklart på vilket sätt detta dejtingprogram "fullkomligt ritat om kartan för sin genre", som kanalen hävdar.
Ingen som har sett "Paradise hotel", "Are you the one?" eller "Ex on the beach" så här under fulsåpans andra guldålder lär direkt ha fått en hjärtattack och dött av överraskning vid sjutiden på söndagskvällen, om en säger så.
Formatet har visserligen blivit en tittarsuccé i hemlandet, såväl som vida kritiserat och omdebatterat (inte minst efter att en före detta deltagare begått självmord). Och självklart kommer själva "grejen" – det vill säga att programmet inte är inspelat långt i förväg (utan är "nära live") och interagerar med tittarna, som i viss mån är med och styr handlingen, och utgången, med hjälp av en app – att få mer betydelse under programmets gång.
Men omritad karta, vafalls?
"Love island" känns snarare som dit man kommer om man ställer in sin gps på att leta upp resultatet av "Paradise hotels" och "Big brothers" köttsliga förening på något gästbartendergig år 2005.
Kanske blir det en succé ändå. (Och omedelbart sympatiska Malin Stenbäck bör TV4 satsa mer på.) Men man kan ju fråga sig hur många lättklädda skandalsåpor lilla Sverige egentligen orkar.
Någon gång måste marknaden bli mätt – och det börjar kännas spänt i byxlinningen nu.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv