Kolsvart komedi och äktenskapsskildring i House of cards
Publicerad 2015-02-27
Så bra är säsong 3 av den politiska thrillern
DRAMATHRILLER. ”House of cards” satte Netflix på prestige-tv-kartan. Men började snart visa upp en del brister.
Som avsaknaden av nyanser och karaktärer med flera lager – och värdiga rivaler till det maktfullkomliga paret Underwood.
Men nu verkar den gräddfil som den hänsynslöse, ränksmidande Frank (Kevin Spacey) och hans lika sluga hustru Claire (Robin Wright) hittills har åkt i äntligen ha börjat surna.
För nu är de uppe på den absoluta toppen. Och där blåser det hårt.
Frank Underwood är inte en populär president, vare sig bland folket eller sina partikamrater. På den internationella arenan utgör den gangsteraktiga Putin-kopian Petrov (danska Lars Mikkelsen) ett frustrerande aber. Och Claires strävan efter att göra ett eget politiskt avtryck bäddar för äktenskapliga konflikter.
Pressen är hård, den enda vägen från toppen går neråt – och lite nederlag och trångmål är en bra look på paret. Och seriens fokus känns tajtare än sist.
”House of cards” är inte ett mästerverk. Men en välspelad, kallt elegant och såpigt underhållande, lömsk och giftig politisk vilde med en effektiv underton av kolsvart komedi.
(Och en fascinerande äktenskapsskildring.)
Säsongspremiär i dag på Netflix