Anders Eriksson om haveriet: ”Den där jäkla stenhögen”

”Händer att man vaknar om nätterna”

Bland de andra deltagarna sågs Anders Eriksson länge som tävlingens största hot.

Men i finalavsnittet fick enduroföraren lämna ”Mästarnas mästare” efter ett stenhögshaveri.

– Det kan hända att man vaknar om nätterna nuförtiden och tänker, fan, den där jäkla stenhögen, säger Eriksson.

Han hade bästa möjliga utgångsläge när tre finalister skulle bli två. Men när enduromästaren Anders Eriksson, 42, skulle stapla stenar på höjden så gick drömmen om att bli ”Mästarnas mästare” i kras.

– I mina mörkaste stunder kan jag tänka att den där grenen inte borde vara med, säger Eriksson.

Stort försprång

Det var i finalavsnittets andra deltävling som floppen var ett faktum.

Anders Eriksson hade tävlat till sig ett försprång på en minut före Caroline Ek, och trettio sekunder före Peter Forsberg, i en jaktstart bestående av olika moment.

Men försprånget skulle visa sig vara betydelselöst, då Anders Eriksson tidigt fastnade i ett moment som gick ut på att stapla olikformade stenar ovanpå varandra.

– Jag gick runt och kikade lite redan innan startsignalen och kände direkt att oj, det där kommer att bli riktigt svårt, säger Eriksson.

”Blev som handlingsförlamad”

Och svårt blev det.

Anders Eriksson fastnade nämligen på stenhögsmomentet i dryga halvtimmen, och fick se sina motståndare ta sig igenom banans olika moment och över mållinjen, medan han själv satt fast.

– Jag sitter där och grejar med stenhögen, men får inte till det, och plötsligt känner jag en stor tomhet. Det går nästan att se tycker jag. En del kanske skulle få panik, jag satt mest där och blev som handlingsförlamad, säger Eriksson.

Rördes till tårar

Känslan av nederlag skulle dock vara kortvarig, för stunderna senare, när programledaren Micke Leijnegard på traditionsenligt manér summerar mästarens karriär, då kommer tårarna.

– Allt sköljde över mig då, och jag kunde känna mig stolt och glad över vad jag åstadkommit, både i programmet och i livet, säger Eriksson.