Seger-ruset!
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-01
Så firade Idol-Marie och Amanda i natt
Tjejerna skrev historia.
I natt jublade Amanda och Marie över att den första ”Idol”-finalen med bara tjejer är ett faktum.
– En lycka bortom ord, säger Marie Picasso.
När domen stod klar, och tjejerna stod kvar – då bröt ”Idol”-finalisterna ut i euforiskt glädjefnatt.
– Helt sjukt. Overkligt, jublar Amanda Jenssen, 19. Att det bara är jag och Marie som är kvar – det är skithäftigt!
Utanför sitt hotell i centrala Stockholm öppnade de i natt var sin magnumflaska champagne och skrek av lycka över att ha ordnat den första final i ”Idol” där två tjejer ställs mot varandra.
”Idollåten passar mig perfekt”
– Det känns avlägset nu. Men visst tänker man ändå på det. Och jag vill så klart vinna. Idollåten är mäktig och passar mig verkligen perfekt, så jag hoppas att det blir jag som får ge ut den, säger Marie Picasso, 28, som grät flera gånger under kvällen.
– Det var både av glädje och ... vad ska jag säga. Det här har varit en dröm sedan jag var liten. Och vägen hit har inte varit direkt spikrak.
De båda blonda finalisterna drog direkt ögonen till sig i decembernatten. Gäster i festkvarteren runt Stureplan i Stockholm blev glatt överraskade och kom i omgångar fram för att berömma och krama om dem.
– Det är roligt. Allt med ”Idol” har varit roligt, säger Marie. Jag är så tacksam över att gå till final.
En glädje som även delades av andra.
Swartling: Jag grät
När resultatet stod klart bröt jurymedlemmen Kishti Tomita ut i en euforisk segerdans. Ett jubel som fortsatte långt efter att sändningen brutits.
– Det här är som att Sverige skulle vinna VM i fotboll. För mig spelar det inte någon roll vem som vinner i finalen nu. Tillsammans är Amanda och Marie en talangexplosion, säger hon.
Peter Swartling:
– Det var bästa möjliga resultat enligt mig. Och jag grät faktiskt när Amanda sjöng ”Hallelujah”.
När Aftonbladet berättar det för Amanda blir hon rörd.
– Den här resan har varit fantastisk, säger hon. Det känns som att jag blottat mitt hjärta, men att det varsamt plockats upp.