Prova ”Paper girls” mot din ”Stranger things”-abstinens
TV-KRÖNIKA Amazons motsvarighet till Netflix ”Stranger things”?
Inte än. Men ”Paper girls”, om fyra tidsresande tolvåringar från 1988, visar potential.
Det är inte lätt för en serie som tar sina första stapplande steg att bli mätt mot ett popkulturellt fenomen.
Fråga varenda serie med fantasyelement och/eller långa skägg, stålbrynjor och svärd som försökte forma sig en egen identitet i skuggan av ”Game of thrones”.
Men orättvist och slött eller inte. Det är så det funkar. Och Amazons nya ”Paper girls”, som kombinerar 80-talsungar på cyklar, med walkie-talkies, i en fiktiv småstad i mellanvästern, med science fiction, är som gjord för att nämnas i samma mening som ”Stranger things”.
Även om vänner av ordning givetvis påpekar att serieromanen som tv-serien bygger på, skriven av Brian K Vaughan och illustrerad av Cliff Chiang, började ges ut 2015, nästan ett år innan bröderna Duffers nostalgifrossa slog ner med ett brak på Netflix.
Krocken mellan barndomens förhoppningar på framtiden
I ”Paper girls” är skådeplatsen Cleveland-förorten Stony Stream, Ohio och året 1988. Tidigt på morgonen dagen efter halloween, under en hotfull lila-rosa himmel, dras fyra tolvåriga tjejer från vitt skilda bakgrunder, som alla extraknäcker som tidningsbud, in i en för människosläktet avgörande konflikt mellan två krigande falanger av tidsresenärer, och hamnar i år 2019.
Där måste Mac (Sofia Rosinsky), Tiffany (Camryn Jones), Erin (Riley Lai Nelet) och KJ (Fina Strazza) inte bara försöka hålla sig vid liv, hålla sams och hitta ett sätt att ta sig hem till sin egen tid, utan även konfrontera sina egna livsöden och vuxna jag.
Och medan enorma, Transformers-liknande robotar, laservapen och flygödlor av förhistoriskt snitt må stå för det visuellt mest slående i ”Paper girls”, är det just krocken mellan barndomens förhoppningar på framtiden och verklighetens förmåga att krossa dem som utgör seriens känslomässiga snärt.
Vad skulle ens eget tolvåriga jag tycka om den vuxna man blev? Vad hade man som barn velat veta om vad som väntade, av det goda och det onda, och det bara hopplöst triviala?
Mjölkar inte 80-nostalgin alls lika hårt som ”Stranger things”
”Paper girls”, som har utvecklats för tv av den numera avhoppade showrunnern Stephany Folsom, mjölkar inte 80-nostalgin alls lika hårt som ”Stranger things”, utan har en syn på årtiondet som är nyktrare och mer problematiserande. Och ja, lite tråkigare.
Den första säsongen är heller inte lika omedelbart förförande som ”Stranger things” var. Och dessutom är Amazons tjänst Prime Video inte Netflix, så en liknande enormt bred succé känns inte så trolig.
Men även om alla bitar inte är på plats än, glimrar det ofta till, storyn är stark och potentialen finns där, och det öppna slutet lockar med en fortsättning man absolut vill se.
Och de unga skådespelerskorna levererar.
Speciellt Rosinsky lär bli uppmärksammad för sin roll som den kaxiga Mac, som är uppvuxen i livets hårda skola och dämpar sitt mindervärdeskomplex och sin existentiella ångest med en ful mun, sardoniska oneliners och väldigt mycket attityd.
”Paper girls” har premiär på Prime Video den 29 juli.
FJELLBORGS FAVORITER
Hård rock på export
Redaktionen bakom ”Det svenska popundret” och ”Den svenska hiphopens pionjärer” tar sig an den svenska hårdrockshistorien med en vid det här laget väl beprövad blandning av nygjorda intervjuer och underhållande arkivfynd. Premiär på SVT Play den 31 juli.
Kommissarie Venn
Med start den 1 augusti visar SVT filmatiseringen av Ann Cleeves ”The long call” (”Albatross” på svenska), med Ben Aldridge som poliskommissarie Venn, som utreder ett mord i det lilla samhälle han en gång lämnade. Vemodigt och välskrivet, i makalösa miljöer.
Gordita chronicles
En inte jättesofistikerad men väldigt charmig, ”Fresh off the boat”-liknande komedi om en dominikansk familj som flyttar till Miami på 80-talet. Med berättarröst av ”Orange is the new black”-stjärnan Dascha Polanco. Hela första säsongen finns på HBO Max.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu