Vrålsnygg men småtråkig sci-fi med få stjärnor

Karolina Fjellborg

helskärm

TV-RECENSION Apple har vågat sig på att göra tv av Isaac Asimovs prominenta science fiction-böcker.

Resultatet är en urtjusig men träig serie, med få överraskningsmoment och en lite för anonym ensemble.

Foundation

Apple TV+
Säsong 1
Av David S Goyer och Josh Friedman, med bl a Jared Harris, Lee Pace, Lou Llobell, Leah Harvey, Laura Birn, Terrence Mann, Cassian Bilton.

SCIENCE FICTION Isaac Asimovs mycket inflytelserika ”Foundation”-serie, eller Stiftelseserien som den heter på svenska, har länge ansetts vara mer eller mindre omöjlig att översätta till film eller tv. Men nu har Apple satt tänderna i den, med David S Goyer och Josh Friedman som befälhavare. Och kännare av böckerna kommer att lägga märke till en hel del könsbyten och andra förändringar.
Skådeplatsen är det gigantiska Galaktiska imperiet, som består av en myriad olika planeter, med olika folkslag och språk, och styrs med järnhand av en ”genetisk dynasti” på planeten Trantor, där de tre kejsarna broder Dawn/Gryning (Cooper Carter som barn, Cassian Bilton som ung man), broder Day/Dag (Lee Pace) och broder Dusk/Skymning (Terrence Mann) bor.
Dit kommer i seriens början vetenskapsmannen Hari Seldon (Jared Harris), tillsammans med den unga matematikern Gaal Dornick (Lou Llobell), för att varna kejsarna. Seldon har nämligen, med hjälp av ”psykohistoria” (ett sätt att studera, kartlägga och förutsäga mänskligt beteende på), räknat ut att imperiet är på väg att kollapsa. Och nu vill han minimera den annalkande skadan och rädda mänskligheten genom att skapa Stiftelsen, och återuppbygga civilisationen under imperiets fall.
Det faller inte i god jord, och Seldon och hans gäng blir förvisade med sitt ärende till den avlägsna planeten Terminus.
Men han har naturligtvis rätt. Krig och kriser följer.

Bland frågorna som serien grubblar över finns bland annat det för vår tid så avgörande dilemmat: Hur får man folk att göra personliga uppoffringar för att gagna en framtid de själva aldrig kommer att få uppleva?
”Foundation” ser fantastisk ut, och har ett pampigt intro som ger känslan av en sorts ”Game of thrones” i rymden. Men det är en enorm värld, en lång historia och många idéer som måste förklaras, och inledningsvis blir serien därför en mer krävande än underhållande koloss. Och även efter att den väl har börjat ta fart, kvarstår en viss träighet.
Det är dyrt och visuellt imponerande – men det är också rätt tråkig, ofta rutinartad sci-fi, med få överraskningsmoment. Tidshoppen och de olika handlingstrådarna är inte speciellt svåra att hänga med i, men växlingarna dem emellan har ingen vidare finess. Och framför allt saknar man färgstarka karaktärer och karismatiska skådespelare som får skärmen att brinna till.

Harris är som vanligt utmärkt, men han är under långa perioder helt frånvarande, och den som verkligen är stjärnan i den här första säsongen är snarare Lee Pace, som tuggar i sig sina scener med kejserlig pondus.

”Foundation” har premiär på Apple TV+ den 24 september.