Tilde de Paula: Det kunde lika gärna ha varit vi
Uppdaterad 2018-08-29 | Publicerad 2015-09-09
”Det har hänt så mycket med vindar och attityder”
När hon var baby flydde hennes familj från Chile till Sverige 1973.
Nu ser Tilde de Paula, 42, bilder från flyktingkatastrofen tillsammans med sina egna barn.
– Det är viktigt för mig att de förstår att det lika gärna kunde ha varit vi, säger hon.
Tilde de Paula är dubbelt aktuell. På torsdag är hon tillbaka som programledare för Kristallen-prisade ”Hela Sverige bakar” i Sjuan, men hon släpper också en bok.
I biografin ”Tiden läker inga sår” skriver Tilde de Paula om fem generationer kvinnor i sin familj, flykten från diktaturens Chile 1973 och hur hon växte upp som invandrare i Sverige.
– Det har hänt så mycket med vindar och attityder med invandring och jag kände att jag måste ta ställning. Jag måste berätta min historia, det är en del av invandrarnas historia som också är Sveriges historia.
En historia som också är högaktuell i och med flyktingströmmarna i Europa.
– Ja, det är helt sjukt. Jag har känt länge att vi inte bara kan sitta och se på när människor lider. Och sen kom bilden på lille Alan som gjorde att hela världen reagerade, plötsligt öppnade folk upp sina hem, det var tvunget att bli så plågsamt för människor att man inte längre kan blunda, säger hon.
På bild i Aftonbladet 1973
1973 var det 10 månader gamla Tilde de Paula med familj som fick illustrera flyktingvågen från Chile på bild i Aftonbladet.
– Visst är det märkligt att av alla chilenska flyktingar som togs emot i Sverige på 70-talet så finns det en artikel om just min familj? Jag kommer ihåg när jag såg den första gången – herregud det ser ju ut som en klassisk bild på flyktingar. Och det är det ju.
Nu är hon själv mamma till fyra barn. Med dem har hon pratat mycket om flyktingkatastrofen.
– Det är viktigt för mig att de förstår att det lika gärna kunde ha varit vi. Om man vuxit upp i Sverige och känner sig trygg med att man bor och hör hemma här, så kanske man känner att ”jag är trygg men kan hjälpa andra för att jag är snäll”, säger Paula de Tilde.
– Men för mig är tryggheten ingen självklarhet. Det kan vara så att vi klarar oss, men det kan också bli vi som drabbas. Då måste man nånstans veta att det finns hjälp att hämta. Därför pratar jag mycket med barnen om vår egen historia och om det som händer i omvärlden, säger hon.