”Halo” lyckas inte skjuta sig ut ur ”Mandalorians” skugga
Uppdaterad 2022-03-24 | Publicerad 2022-03-23
TV-RECENSION Tv-serien baserad på spelserien ”Halo” är inte dålig. Men den är väldigt... bekant.
Man får nästan känslan av att Paramount+ har försökt klona en viss annan serie om en hjälte i hjälm.
Paramount+
Del 1-2
Av Kyle Killen och Steven Kane, med bl a Pablo Schreiber, Natascha McElhone, Yerin Ha, Charlie Murphy, Shabana Azmi, Bokeem Woodbine, Olive Gray, Danny Sapani.
SCIENCE FICTION Efter många år i olika stadier av det som brukar kallas för development hell (alltså produktions- eller utvecklingshelvetet), har nu tv-serien baserad på spelserien ”Halo” slutligen premiär.
Det är redan klart att det även kommer att bli en andra säsong, oavsett hur den här tas emot. Men frågan är såklart om ”Halo” kan ta sig runt den förbannelse som rent generellt brukar anses vila över den här typen av adaptationer. Eller om den kliver rakt i den.
Serien, som tydligen ska ses som en fristående berättelse inspirerad av franchisen, tar sin början år 2552.
Samtidigt som ett krig pågår mellan den mänskliga militära ledningen United Nations Space Command och den dogmatiska rymdvarelse-alliansen Covenant, försöker UNSC även kontrollera de separatister som gör uppror mot vad som ter sig som ett fascistiskt styre.
UNSC:s främsta vapen, på båda fronter, är en samling genmanipulerade supersoldater som kallas spartaner, och fungerar som känslolösa mördarmaskiner.
Men när en av dessa, teamledaren Master Chief (Pablo Schreiber), kommer i kontakt med en mystisk, eftertraktad artefakt efter en massaker på planeten Madrigal, uppstår problem för UNSC.
Master Chief börjar få ett samvete, och förnimmelser av ett tidigare liv. Och utan att själv förstå varför, dödar han inte, som beordrat, den avlidne rebell-ledarens tonåriga dotter Kwan Ha Boo (Yerin Ha). I stället tar han henne under sina vingar – och drar. (Och ja, vi får ganska direkt se hur han ser ut utan hjälm.)
Spartan-projektets skapare, vetenskapskvinnan doktor Catherine Halsey (Natascha McElhone) ser den förlorade kontrollen över Master Chief som ett utmärkt tillfälle för att implementera sin nästa, förmodligen ännu mer oetiska innovation; den artificiella intelligensen Cortana (Jen Taylor, vars röst känns igen från spelen).
Och samtidigt, på annat håll, samarbetar en besynnerlig kvinna (Charlie Murphy) med rymdvarelserna…
För att understryka sina spelrötter tar ”Halo”, som ett häftigt grepp, med tittaren på ett flyktigt besök innanför Master Chiefs hjälm, för ett perspektivskifte. Men på det stora hela känns det mesta… varken hackat eller malet. Som en samtids- och tv-anpassad kompromiss som är habil, men lite tråkig. Som riskerar att inte tillfredsställa varken inbitna fans eller nytillkomna tv-tittare. Och som är onödigt bekant.
”The expanse” och ”Foundation” till exempel, verkar gå igen.
Och framför allt: Att titta på ”Halo” och inte tänka på ”The Mandalorian” är verkligen en utmaning.
Och Disneys serie är överlägsen på alla plan.
”Halo” har premiär på Paramount+ den 24 mars.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv