– Jag behöver inte vara den söta tjejen

Henrik Lundgren

Julia Ragnarsson om att spela mot Kjell Bergqvist i SVT:s storsatsning ”Springfloden”

GÖTEBORG. Fem månaders inspelningar är över.

I vår väntar premiären av ”Springfloden” i SVT – och kanske ett riktigt stort genombrott för Julia Ragnarsson, 23.

– Det är lite ovanligt att en huvudroll som denna går till en ung kvinna. Och utan att jag behöver vara ”den söta tjejen”, säger hon.

För snart ett år sedan utsågs hon till ”Årets rising star” på Stockholms filmfestival. Hon har synts i bland annat Wallander-filmer och tv-serien Bron. Men för Julia Ragnarsson kan ”Springfloden” bli det slutliga genombrottet.

– Ja, det här är en jättechans för mig. Jag fick två avsnitt ur manuset att läsa först, och så fort jag läst klart blev jag sur för att jag inte fått mer. Det är inte alltid så det känns, men det här tyckte jag var jättespännande, säger hon.

Tv-serien baseras på Cilla och Rolf Börjlinds bok med samma namn, och ska visas i tio 45-minutersavsnitt på SVT i vår.

Fem månaders inspelningar

Huvudrollsinnehavaren Julia Ragnarsson spelar en ung polisstudent, Olivia Rönning. Hennes närmaste motspelare är Kjell Bergqvist, som spelar den före detta polisen och numera hemlöse Tom Stilton.

Under de senaste fem månaderna, extremt lång tid för en tv-serie, har Ragnarsson, Bergqvist och de andra skådespelarna levt tätt tillsammans under inspelningar i framför allt Göteborg. Men den här veckan tar det slut, då spelas de sista scenerna in.

Hur hanterar man tomheten efteråt?

– Jag brukar tycka att det är ganska skönt när det är klart, men då har vi kanske filmat i två månader. Nu är det lite annorlunda, så mycket längre. Och man måste ju öppna sig ganska mycket, man måste lära känna de övriga i gruppen om man ska orka. Så jag tror nog att jag kommer att gråta en liten skvätt på slutet. För första gången, säger Julia.

”Man måste kunna garva”

Bergqvist skrattar till:

– Folk brukar tycka att det är tråkigt att det är slut, men jag brukar mer känna ”vad skönt, skicka pengarna så jag kan göra något skojigt". Men… Ja, jag kommer inte att gråta, men faktum är att jag kanske för första gången kommer att känna att det är synd att det är slut. Det här är ett fantastiskt team, på fem månader har det inte funnits något eller någon att bli sur på över huvud taget. Det är jättemärkligt.

Vad säger du om Julias insats?

– Det är en jätteroll verkligen. Och jag har berömt henne hela tiden för hennes sköna inställning till jobbet. Att det är jätteambitiöst, men samtidigt skit samma. Det är bara en film vi håller på med. Man måste kunna garva och hålla på också. Jag har sagt till henne att behålla den inställningen.