Nu är Eva, 96, på väg till Thailand för gott

Svante Lidén

KARLSKRONA/KASTRUP. Nu har Eva 96, lättat.

Snart börjar hennes nya liv i Thailand.

– Äntligen, det känns otroligt att äntligen komma i väg!

Eva Bergdahl förlorade sin man, lokföraren Erik, för åtta år sedan.

– Sen dess har den ena efter den andra av mina vänner fallit bort. Det blir väldigt ensamt till slut när man är så gammal som jag.

Så Eva bestämde sig för att flytta hem till sin 68-årige son Ingolf och han fru i Thailand.

I morse skjutsade hennes granne Adnan Deniri henne till stationen i Karlskrona.

”Bästa grannen”

– Jag kommer att sakna henne, hon är den bästa granne jag haft. Vilken kvinna. Jag hoppas att hon kommer tillbaka.

– Det kommer jag inte alls att göra, säger Eva.

Hon sov dåligt i natt, den sista i Sverige:

– Madrassen läckte ut all luft, så jag la mig på golvet. Hu, vad kallt det var. Men det kommer snart att bli varmt och skönt i Thailand. Jag ska njuta av värmen, sola och bada!

Kvart över fem i morse ringde hennes son Ingolf från Cha Am 20 mil söder om Bangkok.

– Är du vaken morsan, frågade han.

– Vaken?  Jag har legat på golvet och inte sovit en blund i natt.

– Hur många 96-åringar tror du sover på golvet i Sverige dessa dagar?

Stort hus

Men det är snart slut på det. Ingolf har ett stort hus med åtta rum.

– Jag ska bo där med dom först, sen vill jag ha något eget i närheten.

När hon kommer till stationen i Karlskrona för att kliva på tåget till Kastrup vet alla på stationen vem hon är. Och vart hon ska.

Bekantas bekanta kommer fram och kramar om henne. Kameror och mobiltelefoner plockas fram. Lokalpressens kameror blixtrar.

Eva poserar närmast världsvant och ställer sig stilfullt framför Aftonbladets lokallöp som handlar om henne.

– Säg åt Ingolf att ringa när du kommit fram så jag vet att allt är bra, säger Ingolfs gamle kompis Lennart Svenson, 60.

– Bara jag hinner dit innan jag dör så, svarar Eva.

Tror inte hon lär sig språket

Hennes barnbarn Peter klappar om farmor:

– Det är klart att du gör. Din mamma blev ju 101 och nog ska du väl bli lika gammal som henne i alla fall.

Eva har med sig en liten dragvagn med det nödvändigaste.

– Vinterkläderna får du ta hem igen och hänga in i din garderob, säger hon till Peter.

– De kan vara bra att ha OM jag kommer hem. Men det gör jag förstås aldrig.

Ska du lära dig språket?

– Nej, det kommer aldrig att gå.

Resan till Kastrup tar drygt tre timmar.

De flesta känner igen från Aftonbladet och lokaltidningarna och kommer fram och önskar lycka till. Lokföraren i ett mötande tåg ringer vår konduktör och ber henne hälsa Eva.

Vi glider igenom hennes barndoms Blekinge och hela tiden sitter hon och pratar med Peter om sin älskade Erik  och de över 70 år de fick tillsammans och alla de andra som format hennes långa liv.

Hon är precis, skarpa och detaljerad, glasklar. Osentimental.

Det kan man inte säga om särskilt många. Och då tänker jag inte på 96-åringar.

”Kommer inte tillbaka”

I Karlshamn kommer kollegorna från BLT ombord. De hänger med till Mörrum.

Klockan 11.52 passerar vi gränsen till Danmark på Öresundsbron.

– Det var det, det, säger Eva torrt.

Kastrup känns bara som en liten obetydlig anhalt på vägen.

Eva försvinner in genom gaten och tar plats på Thai flight  TG951.

13 timmar kvar.

– Hej då! Vill du träffa mig igen lille vän, så får du väl komma ner och hälsa på.

– Själv kommer jag nog aldrig tillbaka.