Fotbollsstjärnan: Det är min, din och alla andras uppgift

Christina Nordh

helskärm

Hans fyrverkerier orsakade en kraftig brand hemma i tonårsrummet. Timmar innan Morandibron rasade åkte han över den. Han opererades akut när ryggen skars upp och missade lungan med någon centimeter vid ett fall. Och han vann fajten mot covid-19 efter över 40 långa isolerade dagar.

Han har haft tur, fotbollsstjärnan Albin Ekdal.

Sampdoriakaptenen är ödmjuk och säger det också, att turen är nödvändig. Man tar sig inte till toppen enbart med hjälp av talang och stenhårt arbete. Redan som pojke i Brommapojkarna visste han att han skulle bli fotbollsproffs. Som 18-åring, en alldeles för tidig morgon efter en blöt fest, fick han beskedet: om en timme går flyget till Italien och Juventus. ”Agenten hämtar dig om en timme.”

Trots allt får han skriva under kontraktet och flytten går strax efter utspringet på Brommaskolan.

För två år sen blev han och hans Camilla föräldrar till lilla Alma, som kom till världen med hjälp av en förlossningsläkare i lång rock, kritvita byxor och höga Guccistövlar på sjukhuset i Genua.

Albin Ekdal älskar sin fotboll, men kritiserar den också för unkenhet och trångsynthet. Förra året ställde han upp i en Aftonbladetvideo vid Pridefestivalen för att stödja homosexuella fotbollsspelare. Hans budskap var:

”Det är inte den enskilde killens ansvar att våga. Det är min, din och alla andras uppgift att se till att det inte krävs mod, att det ska vara roligt att berätta att man är kär.”

– Vad är det för slags kultur vi bygger och uppehåller när en ung pojke inte kan fullfölja sina drömmar om att bli fotbollsspelare på grund av sin sexuella läggning? säger han nu i sitt sommarprat.

Ekdal fyller 31 i dagarna och säger att familjen växt sig allt viktigare.

Men han hoppas få bära den blågula tröjan minst en gång till, under EM som blivit uppskjutet till nästa år. Det hoppas vi med.