Ministern: Inte säkert att Sverige tjänar på återvandring
Publicerad 2024-10-20
Återvandringen kommer snart att bli en central del av regeringens migrationspolitik.
Men det kommer att kosta mångmiljardbelopp och migrationsminister Johan Forssell (M) kan inte gå i god för att det kommer att vara en lönsam affär.
– Det är ju ingen som vet. De som säger att det inte kommer att lyckas kan ju inte veta.
– Delfinerna ska bort, slår en av Migrationsverkets medarbetare fast.
– Vart ska de? undrar migrationsminister Johan Forssell.
– De skänks bort, svarar medarbetaren.
Migrationsminstern sitter i ett konferensrum på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping.
Kolmården, som ligger några mil norr om staden, ska lägga ner delfinverksamheten och planen är att delfinerna ska flytta. Kanske ska de lämna landet.
Det är Johan Forssells första verksamhetsbesök hos myndigheten sedan han gick från att vara handels- och biståndsminister till att bli migrationsminister i Ulf Kristerssons andra regering.
Snart ska han få en dragning om hur kontoret arbetar med personer som söker asyl eller uppehållstillstånd, men under kallpratet dessförinnan visar han ett grundligt intresse för Kolmårdens delfiners framtid.
Några meter från konferensrummet ligger receptionen. Här väntar människor på besked om de får stanna i Sverige eller om de måste flytta härifrån.
Migrationsministern har svaret på den frågan.
– Varje person som söker asyl har rätt att få det prövat. Når man upp till kraven kommer man att beviljas uppehållstillstånd. Men vad vi kan göra är ju naturligtvis att se till att Sverige inte avviker på det sätt som Sverige länge gjorde och som ärligt talat försatte Sverige i en väldigt svår situation, säger Johan Forssell.
På vilket sätt avvek Sverige, menar du?
– Vi hade ju regler som egentligen var mer generösa på varje punkt. Vi hade permanent uppehållstillstånd, där många hade tillfälliga. Det fanns inget rejält försörjningskrav i anhöriginvandring. Medborgarskapet var ju någonting man fick snarare än någonting man faktiskt förtjänade, säger Johan Forssell.
Migrationsministern talar om så kallade ”pull-faktorer”, förutsättningar i ett land som gör det mer attraktivt för migranter. Det kan handla om bidrag, kultur eller kravnivå på den som befinner sig i landet.
Kan avskräcka flyktingar
Sedan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna skrev under Tidöavtalet har det gått inflation i begreppet ”paradigmskifte”. Det används vitt och brett av företrädare för Tidöpartierna i ett försök att markera en skarp gräns mot tidigare förd politik.
I avtalet förekommer begreppet endast en gång, under kapitlet om migration och integration, där målet är att ”skapa ett paradigmskifte i synen på asylmottagande”. Rent konkret ska mottagandet av människor till Sverige ner på absolut miniminivå för vad internationella avtal och konventioner tillåter.
– Vi väntas i år få det lägsta antalet asylsökande sedan 1997. Det är en viktig förändring och vi måste hålla i den här förändringen över tid. Om vi inte gör det så finns det inte en möjlighet att vi kommer att klara integrationen av de väldigt många människor som har kommit till Sverige de senaste tio till tjugo åren.
En annan del i regeringens plan för att minska invandringen till Sverige är att se till att ambassader och andra myndigheter på plats i utlandet informerar om den nya migrationspolitiken. Det kan ha en avskräckande effekt.
– I grund och botten ska vi sprida en korrekt bild av Sverige, försöka nå de människor som eventuellt skulle kunna vara aktuella för att ta sig till Sverige och informera om vad som gäller, om svensk lagstiftning och hur den fungerar, ge en motbild till vad flyktingsmugglare berättar om Sverige. Människor ska inte luras hit på falska premisser.
Bärande del av SD-politiken
Klockan har slagit lunchtid och i Migrationsverkets reception sitter nu ett tjugotal personer och väntar på att få hjälp med sitt ärende. Ett rött band har förts upp för att signalera att väntsalen är stängd för dagen för nya besökare som kommer på ”drop in”.
Människorna som besöker receptionen har korsat många gränser. Det röda bandet kan vara den sista i drömmen om en trygg hamn.
Nästa steg är att få fler att återvända till sina ursprungliga hemländer. Återvandring har varit en bärande del av Sverigedemokraternas politik. I Tidöavtalet kom partierna överens om att en utredning skulle ta fram förslag på hur incitamenten för att få fler att återvandra kan förbättras. Men utredningen blev ett fiasko för Tidöpartierna.
Utredaren kom i stället fram till att ökade incitament, alltså mer pengar, för att locka till återvandring skulle kunna vara skadligt för integrationen eftersom den grupp som insatsen riktas mot då kan känna sig oönskad i landet och därmed inte vilja ta del av integrationsinsatserna.
”Måste våga pröva nya saker”
Men det var något regeringen och SD valde att inte ta fasta på. I stället lägger man 2,5 miljarder kronor under de närmaste tre åren för att betala 350 000 kronor per person som vill återvandra till sitt tidigare hemland.
De 2,5 miljarder som läggs på att få människor att lämna landet kan jämföras med de 730 miljoner kronor som regeringen lägger under samma tid på satsningar för att öka sysselsättningen för personer födda i länder utanför Europa, eller de 300 miljoner som regeringen lägger på intensivträning i svenska språket.
Nästa år ska informationskampanjer om återvandring lanseras. Året därpå räknar regeringen med att miljardrullningen ska inledas.
– I den situation vi är i nu, där Sverige har större integrationsproblem än egentligen något annat jämförbart land, så tror jag att vi måste våga pröva nya saker. Sedan så får man helt enkelt utvärdera, efter ett tag. Har det blivit som vi ville, då fortsätter man. Har det inte blivit som vi ville, då får vi väl liksom utvärdera, säger Johan Forssell.
Det är ju ett ganska kostsamt test?
– Jo, men samtidigt ska man säga att för en person som inte vill bli en del av det svenska samhället och som är bidragsförsörjd, så är det klart att det är ju väldigt stora kostnader också. Det är inte så många år som krävs för att man då ska slå i det här taket.
Men ni vet inte i dag om det blir en ekonomisk plusaffär?
– Nej, vi prövar den här modellen och sedan utvärderar vi den.
Tidigare låg bidraget på 10 000 kronor och nyttjades förra året av endast en person. Att fler kommer att ta det större stödet och återvandra är därmed troligt.
Trots miljardsatsningen på återvandring vill Johan Forssell inte säga att regeringen har något konkret mål om hur många som man önskar ska återvandra.
– Jag är övertygad om att det är många fler som är intresserade av att återvandra än en person med hjälp av det här stödet.
